Madeleine Boström från Borensberg lär aldrig tidigare ha stått på en scen. Nu tar hon ordentlig plats med bland annat originaltexten till "Fly with me" ur filmen Såsom i himmelen och med traditionell gospel.

Märkligt att en sådan talang tidigare nöjt sig med att hemma på kammaren nöta in alla sångstämmor i Kristina från Duvemåla.

Nya ansikten är också Jennie Sahlberg och Mattias Johansson, ungdomar som på ett självklart sätt inflyter i den för övrigt nu rutinerade ensemblen,

Revyn betitlas detta femte år "Öronproppar och långkalsonger". Det signalerar slapstickartad buskis à la Stefan & Krister, och det är också i den traditionen hildorna helst vill operera. Tur då att man har tillgång till aktörer som Ing-Marie Björnstedt, än en gång suverän i facket "ilsken kärring", och Leif Gustafsson, ett senkommet lokalt svar på Douglas Håge.

Var hörselskydden och benkläderna står att finna i denna kavalkad av fristående lustigheter, är en fråga som publiken efteråt kan ligga sömnlös och fundera över. Kopplingen är på sin höjd vag.

The Ramblers, återförenad gitarrgrupp från tidigt 60-tal, svarar för musiken. Gruppens egna nummer, med för konceptet väl valda låtar, förstärker den nostalgiska känslan. Vilda Hilda smälter samman med gamla Folkets hus. En sådan här revy skulle inte göra sig på Harrys eller i klanglådan Frälsningsarméns tempel.

Vitt skilda ämnen som Ålandsresor, sossarnas valförlust och världsfreden avhandlas. Uppslagen och anslagen är bra och tacksamt noterar jag att de allra flesta tablåer också mynnar ut i en poäng - inget att ta för givet i amatörrevyer. Dock hade somligt kunnat utvecklas mer. Det är inte ofta man tycker att ett lokalrevynummer är för kort, men här händer det emellanåt.

Östen Warnebring är föremål för årets artistiska tillbakablick. Men hans gamla hits har förbleknat. I stället för ett uppiggande medley får vi snarare höra en tragisk svanesång. Tyvärr. Desto positivare är bekantskapen med baletten Fusion, unga dansgymnasister med redan utvecklad rytmik och smidighet. Henrik Gedda