Dessutom är man en större vikingagård på spåren. Pålarna i strömmen, som hittades vid de marina undersökningarna från förra grävningarna mittemot vid Strandvägen, tyder på ett större vikingagods i närheten.

- Pålning var en väldigt vanlig teknik för att hålla inkräktare borta och göra avgränsningar i vatten. Det är vanligast i anslutning till större gårdar. Vi tror att vi kan hitta mycket här, säger Karin Lindeblad, arkeolog vid Riksantikvarieämbetet.

Det är dubbelspåret som ska fram, men först ska arkeologerna göra sitt. De har nu nått de mer orörda kulturlagren och där syns den misstänkta vägsträckningen längs strömmen, från långt innan den döptes till Verkstadsvägen. Den syns även på kartor från tidigt 1600-tal, men kan vara från vikingatiden.

- Det är stensättningar och ganska hårda lager. Samtidigt måste vi gå försiktigt fram i början, innan vi vet mer, säger Annika Konsmar som skrapar försiktigt i jorden.

Längre ner mot vattnet är man redan nere vid stenålderslagren, kanske 5 000 år bakåt i tiden. Och fynden dröjer inte på sig.

- Den här kambriska flintaflisan är från västgötasidan, så kallad Kinnekulleflinta. Den är gjord på det här sättet. Man sätter dem på rad, på exempelvis ett benstycke som blir ett vasst vapen, säger Peter Zetterlund.

De tre arkeologerna är säkra på att de kommer att göra fler fynd. Grävningarna sker både norr och söder om kanalen. På norra sidan är förutsättningarna goda för bosättning från stenåldern. Bara marken är orörd.