Det säger Astrid Sylwan, Stockholm, som under lördagen har vernissage på Konsthallen i Motala. Hon berättar att hon färdigställer cirka tolv målningar om året och de får ofta ligga till sig en stund före det sista penseldraget. Formatet är gigantiskt, större än dig själv. Vi kliver lite närmare en av dukarna och det ger en helt ny känsla.

- Här är man liksom inne i färgerna. Står man en bit bort får man en intellektuell distans till dem.

Astrid Sylwan tog sin examen från Konstfacks magisterprogram i fri konst år 2005. Därefter har hon ställt ut runtom i Sverige och världen.

Hur hittade du ditt speciella uttryck?

- Jag tror att man har det någonstans, på samma sätt som en personlig sångröst. Jag höll länge på med avbildande konst, stilleben och annat. Men det var när jag vågade släppa lite på det där som det dök upp något personligt.

Hur vet du när du är färdig med en målning?

- Det är svårt. Jag gör ungefär tio-tolv målningar per år. De är bra när de fortsätter att bråka med en. Om jag känner att målningen är klar så är den nog inte riktigt färdig.

Hon målar i akrylfärger och spänner upp duken på ett hårt underlag under arbetet. Färglagren sticker ut lite i rummet.

Får man känna på färgen?

Ja, om man är försiktig förstås. Jag blir faktiskt glad när jag ser att någon går fram och känner på tavlorna.

Fotnot: Vernissagen är kl 11 lördag 8/9.