Signalkräftor har blivit den viktigaste arten för yrkesfiskare i Vättern. Men kunskapen om kräftorna är begränsad och rekommendationerna för hur mycket som kan fiskas osäkra. Därför undersöks kräftbeståndet i flera av landets sjöar.
Undersökningen genomförs med hjälp av lokala kräftfiskare. Mattias Ågren och Fredrik Engdahl från Fiskeriverket sköter provtagningarna på Vätterns kräftor och har de senaste tre veckorna följt med olika yrkesfiskare när de vittjat sina burar.
- Vi mäter kräftornas längd och tittar på i vilken skalömsningsfas de är i, om de precis har fått nytt skal eller ska ömsa. Vi registrerar också om de är skadade eller sjuka i kräftpest, säger Fredrik Engdahl.
Mindre skala
I går var det dags att undersöka kräftorna i viken utanför Vadstena. De följer med Bertil Olofsson och Claes Alströmmer, som är medlemmar i föreningen Kräftans vänkrets. Föreningen har nästan 70 medlemmar och arrenderar vattnet utanför Vadstena av kommunen.
Bertil Olofsson och Claes Alströmmer har fiskat kräftor tillsammans i snart fyra år och fiskar i dag med 36 burar.
- Det här fisket är i mindre skala än de vi besökt tidigare. Yrkesfiskarna kan ha flera hundra burar, men det kan vara nyttigt att undersöka hur fisket fungerar här också, säger Mattias Ågren.
Ett hållbart fiske
Signalkräftan kom till Sverige på 1960-talet och eftersom den är relativt ny i svenska sjöar finns inte mycket forskning om dem. Genom kartläggningen samlar Fiskeriverket information som kan ligga till grund för nya rekommendationer till yrkesfiskarna.
- Vi måste säkra ett hållbart fiske av kräftorna samtidigt som yrkesfiskarna ska kunna leva av sina fångster. Det är en balansgång, säger Mattias Ågren.
Provtagningen i Vadstena är den sista i Vättern för den här gången. Men i augusti kommer Mattias Ågren och Fredrik Engdahl tillbaka till platserna de nu besökt för att gör ett eget provfiske av kräftorna. Någon gång i september ska de än en gång följa med fiskarna när de vittjar sina burar.
Vid varje provtagning undersöks 200 kräftor och visst råkar Mattias Ågren och Fredrik Engdal ut för ett tjyvnyp då och då. Men de tycker att kräftorna vid Vadstena är ovanligt lugna.
Nyper genom handsken
- En del kan vara riktigt aggressiva och verkligen försöka komma åt en. Men man lär sig greppen så det är inte så ofta de lyckas, säger Fredrik Engdahl.
Mattias Ågren håller med men tillägger:
- Det värsta är när man ska flytta ett helt gäng på en gång. Då har vi handskar på oss med de kan oftast nypa igenom plasten.
Härnäst åker Mattias Ågren och Fredrik Engdahl vidare för att undersöka kräftbeståndet i Hjälmaren. Undersökningen av kräftorna i Sveriges sjöar kommer att pågå under sex år framåt.