Kvinnan och mannen hade varit ett par i över trettio år. Hans sista vilja var, enligt henne, att bli begravd på en kyrkogård i Östergötland.

Anhöriga till mannen krävde däremot att han skulle begravas i familjegraven på en annan kyrkogård och som han var gravrättsinnehavare för. Mannen hade dessutom år 2008, på skriftlig förfrågan, förlängt tiden för gravrätten till år 2033.

Förvaltningsrätten påpekar i domen att det i första hand är den avlidnes önskemål som ska vara avgörande i frågor som rör gravsättning.

När, som i det här fallet, inte kan kartläggas vad den avlidne velat, väljer förvaltningsrätten att fästa vikt vid att mannen förlängde innehavet av gravrätten. Och därför får gravsättningen av honom nu äga rum i familjegraven.