Det hävdar i alla fall Sveriges kommuner och landsting (SKL) och får stöd för detta i de uträkningar som Riksdagens utredningstjänst har gjort. Uträkningarna visar att kommunerna måste spara två miljarder fram till 2016.

Enligt SKL innebär det att om inte statsbidragen ökar måste många kommuner dra ned på annat för att klara kvaliteten i gymnasieskolan.

Motala är en kommun som riktigt har känt av att kommunens statsbidrag minskade med tre miljoner i ett slag. Konkret innebar det att kommunen tvingades ta bort tre studieprogram inför höstterminen 2012.

De som vill läsa restaurang- och livsmedel, handel och administration och estetprogrammet måste plugga någon annanstans än i Motala.

- Nu har vi visserligen rätat upp det genom att erbjuda utbildningarna - förutom estet - i lärlingsform, säger Johnny Thorén verksamhetschef för gymnasieskolan i Motala.

Han är en av flera skolchefer som inte förstår hur regeringen har kommit fram till att reformen gör gymnasieskolan billigare för kommunerna.

- Problemet blir dessutom dubbelt eftersom elevkullarna minskar och det innebär också mindre pengar, konstaterar han.

Samarbete över kommungränserna är något som Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet, uppmanar till. Det görs redan i Östergötland via Östsam som jobbar med att samordna utbildningar.

- Nu handlar det om att verkligen se till att ingen utbildning försvinner från länet, säger Carina Boberg, (FP) bildningsnämndens ordförande i Linköping.

Hennes nämnd måste spara drygt 30 miljoner fram till och med 2015. I år har nämnden fått tio miljoner kronor i extramedel, men det är högst oklart hur det blir nästa år.

- Vi har äskat 13 miljoner extra, men de vet vi inte om vi får, säger hon.

Utan några extrapengar tvingas man säga upp totalt 60 gymnasielärare under loppet av fyra år. Då är ändå inte elevminskningen medräknad.

Utbildningschefen i Mjölby, Bo Axelstam, hyser samma oro som sina kolleger i länet. Hans nämnd har gjort ett särskilt äskande för att i första hand få kompensation för de nästan två miljoner som man gått miste om.

- Möjligen blir reformen lönsam på sikt, men absolut inte nu när vi också har två system i gång, både det gamla och det nya, säger han.

I Åtvidaberg, säger utbildningschefen Karin Olanders att sänkningen av statsbidragen inte drabbar gymnasieskolan rakt av. Men det drabbar kommunen och det påverkar förstås också gymnasieskolan, konstaterar hon.

I Åtvidaberg är inte det stora problemet de minskande statsbidragen. Det är i stället de minskande elevkullarna.

- Vi kämpar i en allt hårdare konkurrens och det handlar om större pengar för vår del, säger Karin Olanders.

Drygt hälften av alla gymnasielever i Åtvidaberg väljer att gå i en annan kommun, oftast i Linköping. Det är både kommunala skolor och friskolor som är konkurrenter, konstaterar Karin Olanders.

- Men vi tar faktiskt hit elever också. En tredjedel kommer utifrån.

Framförallt är det de nationella programmen fotboll och golf som lockar.

Hur tänkte då regeringen när man beslutade om reformen?

Bertil Östberg anger två faktorer som utbildningsdepartementet hoppas ska innebära besparingar. Dels handlar det om att få ett mer enhetligt programutbud.

Lokala inriktningar och kurser - där elevantalet kanske inte var så stort - har tagits bort.

Nu finns i princip bara nationella program som ska vara lika överallt och det ska, enligt Östberg, göra det lättare för skolorna att få fulla klasser.

- För vissa kommuner kan det givetvis bli tufft att besluta om att ta bort vissa program på vissa skolor och hänvisa till andra skolor. Men det måste göras, säger han.

Att den nya effektivare gymnasieskolan också ska leda till att fler går ut gymnasiet är den andra stora besparingsfaktorn.

Regeringens förhoppning är att fler elever ska ha klarat gymnasiet när de fyller 20. Enligt Bertil Östberg saknar 36 procent av dagens 20-åringar behörighet till högskolan. Av dem har inte 28 procent ett slutbetyg när de fyller 20 år.

- Tittar man på det individuella programmet så har bara en femtedel fått slutbetyg. Skulle fler gå ut med slutbetyg på tre eller fyra år i stället för fyra eller fem år så blir det en besparing, säger Bertil Östberg.

Regeringen och SKL är inte riktigt är överens i sina bedömningar om vad reformen egentligen kostar och Östberg medger att de beräkningar som gjordes vid beslutet är mycket osäkra.

- Det framgår också i regeringspropositionen och det gör att det finns motiv att följa kostnadsutvecklingen, säger han.

Östberg skrattar lite när han hör att flera kommuner Corren talat med hyser ett visst hopp om att regeringen ändå ska skicka med lite pengar.

- Sådant kan man aldrig kommentera.