Det gav nästan första allsvenska segern mot IFK Norrköping på mycket länge. Men bara nästan. "Vi får inget med oss", sa Andreas Dahlén.
ÅFF-backen suckade efter trista upplösningen i östgötaderbyt på Kopparvallen.
Allsvenska jumbon hade länge 1–0 mot topplaget – men med matchklockan på 93 minuter prickade Alhaji Kamara in kvitteringen från nära håll.
Så typiskt för denna säsong.
Det blev ingen derbyseger den här gången heller – och Åtvidabergs FF har fortfarande inte vunnit sedan i mitten av april.
– Vad ska man säga? Just nu känns det bara tungt. Jag är så stolt över vad vi gör, men vi får ingenting med oss. Vi har skador, sjukdomar och avstängningar och får knappt ihop ett lag. . . ändå är vi så nära att slå ett av seriens bästa lag, sa Andreas Dahlén.
Besvikelsen lyste i hans ögon.
Några minuter tidigare sjönk han direkt efter slutsignalen ned på knä med händerna för ansiktet. Oavgjort kändes betydligt mer som en förlorad än en vunnen poäng. För båda lagen. Dubbla förlorare lämnade planen efter 95 rafflande derbyminuter.
– Visst, IFK hade bollen mycket, men det kändes ändå riktigt bra och jag var säker på att vi skulle klara det ända tills bollen damp ned på hans fot där i straffområdet, sa Andreas Dahlén.
Veteranen gör sin tredje säsong på Kopparvallen och vet numera också hur det känns att göra mål i ÅFF-tröja nummer fyra. Efter dryga halvtimmen kom ledningsmålet som fick hemmapubliken att jubla mer än någon gång tidigare under säsongen.
Efter en snabb omställning såg John Owoeri ut att missa den sista passningen till Dahlén, men IFK-målvakten David Mitov Nilsson kom helt snett och framrusande backen fick öppet mål.
Första fullträffen i ÅFF. Första allsvenska fullträffen sedan i Gefle 2009.
Den som väntar på något gott. . . ja, ni vet allt det där.
– Vi får ta med oss att vi ännu en gång visade att vi är svårslagna. Vad är det nu?
Bara en förlust på de sju senaste matcherna.
– Exakt. Vi pratade ihop oss under uppehållet, har skärpt till oss på träningarna och jobbar mycket hårdare för varandra. Vi är mycket mer ett lag nu, sa Dahlén med skrovlig röst.
Han vaknade upp rejält förkyld i går morse, men det var ingen tvekan om att han skulle spela.
– Absolut inte. Det skulle krävas 40 graders feber för att jag skulle missa en sådana här match, sa han.
IFK hade bollen mest, vann avslutningsstatistiken med 19–6, men skapade ärligt talat inte överdrivet många heta chanser framför storspelande Gustav Jansson (se artikel på sidan här intill). Det var på god väg mot en taktisk triumf när det i stället mest blev besvikelse.
– Jag har aldrig tränat ett lag som jag lider så mycket med. Det fanns någon märklig 80-talsfilm som hette "Gudarna måste vara tokiga". Det verkar onekligen som om fotbollsguden har något emot Åtvidaberg, sa Roar Hansen, ÅFF-tränaren.