Under torsdagskvällen samlades politiker och idrottsföreningar för att diskutera frågan om hallbyggen, inkludering, jämställdhet och integration inför valet 2018 i Idrottens hus. Det var de två sistnämnda ämnena, jämställdhet och integration, som skapade den största debatten. I salen satt de två tjejerna Sahar Khalili och Ella Karlsson som tillsammans har drivit Bollihop. Det är ett integrationsprojekt som lyckats med att få flera tjejer med utländsk bakgrund att hitta till idrotten. Med dem var också Cecilia Björk och Marija Banusic som är två av ledarna som ideellt hjälper till med projektet. Enligt politikerna är integrationsfrågan svår att lösa – men Bollihop är ett levande bevis på ett projekt som har lyckats.

– Vi har tjejer mellan 11 och 17 år som har börjat spela futsal i år hos oss och politikerna står här och berättar om problemet med att tjejer inte kommer in i idrottandet och att alla barn slutar idrotta när de är 11 år. Vi har ju lösningen här, säger Ella Karlsson. Hon suckar och fortsätter.

– Det är så himla många tjejer med utländsk bakgrund som är med oss. De är ett 30-tal tjejer som kommer varje fredag som bor i bland annat Berga, Ryd och Skäggetorp. Det går jättelätt bara du vet hur du ska göra. Men då gäller det att det satsas på det från kommunens sida också.

Vad har ni gjort som varit det vinnande konceptet?

– Dels har vi jobbat under en lång tid vilket har gjort att de som var med från början har dragit med sig sina kompisar. Samtidigt vet tjejerna att det händer exakt varenda fredag under hela året. De kommer till en välkomnande miljö där ingen kollar snett på dem, säger Karlsson.

Vad vill du se ska hända från kommunens sida?

– Man måste satsa långsiktigt. Det behövs avlönade tjänster för vissa positioner. Då kan du även få många ideella krafter tack vare det. Du kanske har någon som får betalt för att se till att allting fungerar och sedan har du ledare som hjälper till kanske en gång i veckan. Nu är det så många steg som måste ske för att du kanske. . . ska kunna få pengar genom bidrag. Vi sitter här med ett projekt som fungerar,  men det finns inget långsiktigt stöd som gör att vi vet om vi ens kan fortsätta med Bollihop om ett år. Det hade varit skönt att höra något i stil med: ”Vi satsar på det här i fem år, men om det inte ser bra ut efter ett år avbryter vi allting”. Men nu blir det ett halvår i taget och så får man bara se vad som händer.