Det finns säkert de som tycker att Magnus Wikman är en fotbollsidiot. han kan förstå det. - Lite sjukt är det allt, säger han och ler.
Hemma hos familjen Wikman en helt vanlig kväll strax före Bollibompa:
Snart femårige sonen Adam har just lekt Wigan-Portsmouth på pappas taktiktavla. Sen vill han titta på fotbollsbilder.
- Vem har nummer elva i Chelsea? undrar pappa.
- Drogba, säger sonen.
- Och vilket landslag spelar han i?
- Elfenbenskusten.
Magnus Wikman skrattar när han berättar historien.
Det slår mig att den där tesen om "sådan far, sådan son" nog inte är så dum i alla fall.
Dansör
Det är lätt att prata med Linköpings FC:s nya tränare. Eller förresten, du behöver inte säga så mycket. Han tänker efter innan han öppnar munnen, men sedan blir svaren ofta långa och uttömmande.
Som när man ber honom beskriva sig själv med tre ord.
- Tre ord, sa du?
Ja.
- Noggrann . . . hm. Det var svårt.
Försök.
- Jag bryr mig, jag är mån om att andra mår bra. Jag gillar att fixa saker. Kanske är det någon slags exhibitionistisk ådra. Jag har nog ett slags behov av att stå på scen eller i rampljuset. Och så är jag en jävel på att dansa, haha.
Eller som när vi pratar fotboll.
- Jag har alltid varit extremt intresserad. Jag ser minst tio matcher i veckan, både live och på dvd. Jag gör det för att jag gillar det, men också för att bli bättre. Vissa lag fängslar mer än andra och jag har varit och hälsat på hos storklubbar. Titta på Barcelona och avspändheten i deras passningsspel, titta på Arsenal hur de får fram unga spelare som är så mentalt starka.
- Lika mycket som jag fascineras av en genial Xavi-passning kan jag njuta av att se John Terrys uppoffringar och taktiska briljans i försvarsspelet. Hur många skott täcker han på en säsong? Jag kan jobba med fotboll hela dagen och så på kvällen kopplar jag av med - fotboll. Lite sjukt är det allt.
Eller om att vara bäst.
- Jag har alltid haft det behovet. Det är väl en anledning till att jag sitter här idag. Jag vill bli bäst, jag vill att mina lag ska bli bäst. Det måste finnas en lidelse. Många undrar nog om jag är dum i huvudet som tar tjänstledigt från skolan och som väljer att vara borta från familjen så mycket.
Du blev aldrig bäst som spelare.
- Nej, det var en besvikelse. Nu, när jag tänker tillbaka på vilka misstag jag gjorde, inser jag att jag inte gav mig själv chansen.
Mycket pendlande
Efter en lång höst är det tydligt med årets skiftningar.
Det är tillfälligt snö på backen och novemberljuset lyser upp de centrala delarna av Linköping. Magnus Wikman tar på sig mössan och drar den djupt ned över öronen. I samma stund som han skrev sitt namn på kontraktet med LFC tog livet en ny färdriktning.
Nu blir det många och långa veckor borta från familjen.
Åtminstone fram till sommaren.
Han säger:
- Klart att vi tänkt igenom det, men det är ingen som vet hur det blir. En till två gånger i veckan räknar jag i alla fall med att ta tåget hem. Jag måste hitta en balans och inte bara tänka på fotboll. Det är lättare om du kan koppla av med familjen, om du kan åka pulka eller gömma nyckel med barnen.
Han blir tyst ett tag innan han fortsätter:
- Det är ett otryggt yrke, men mitt mål, min ambition, är att vara länge i Linköping. Det är inte värt att vinna ett SM-guld om du blir åtta säsongen efter. LFC måste arbeta långsiktigt för att alltid vara med i toppen. Ta det där med spelarkontrakt. Det måste till längre avtal, det fungerar inte att skriva 20 nya kontrakt varje höst.
Tar plats
Är det stor skillnad på att träna tjejer och killar?
- Killar har svårare att blotta sig och visa känslor, oavsett om de är glada, arga eller ledsna. Jag vet inte om det har bilden av manlighet att göra. De ställer aldrig den där sjunde följdfrågan. Tjejer vill alltid veta varför man gör si eller så. Men det är svårt att generalisera. Alla har sitt sätt att vara.
Han säger själv att han tar mycket plats som tränare. Engagerad. Ibland kanske för forcerad.
- Det går inte att hinna med och säga allt på första träffen. Jag har en idé och jag vet vad jag vill. Viktigast är att ha spelare som är bekväma med bollen, även i pressade situationer och inte bara när det står 5-0.
Du vet att det bara är guld som gäller nästa år.
- Jag gillar pressen. Det finns något kittlande i det. Hur kul och spännande är det om du inte har någonting att förlora?
Det ska nog gå bra.
Och det säger jag inte bara för att han håller på Liverpool.