Avslutningen på finalen blev oerhört dramatisk. Jenny Fransson låg under med 0-1 medan klockan tickade mot full tid. Svenskan forcerade våldsamt, Manjurova värjde sig, klar över att stod hon bara på benen några sekunder till så var guldet och VM-titeln hennes. Men icke.

Jenny Fransson fick fast vad som mest såg ut som ett klassiskt nacksving på Manjurova, kazakiskan singlade genom luften och daskade i mattan ungefär samtidigt som matchklockan nådde två minuter. På ett ögonblick hade Fransson förvandlats från förlorare till segrare.

På matchvideon från Kanada ser man hur Jenny Fransson tar sig för pannan. Fariborz Besarati, hennes och landslagets tränare, rusar jublande upp på mattan för att krama om Fransson. I matchhörnan fanns hennes kompis Henna Johansson, den andra svenskan i detta VM. Hon hjälpte till med handduk och lite muskelknådning i pauserna.

Guldet är bra tröst för Fransson efter OS i London, där hon kom nia och fick sin medaljdröm spräckt.

Genom titeln i Strathcoma County i Kanada skriver hon dessutom nu in sig på en mycket kort, exklusiv lista i svensk brottning: den över världsmästare.

Åsa Pedersen tog guld 1987 i 47 kilo i dambrottningens barndom, Sara Eriksson följde upp med guld i 57 kilo 1995 och 1996. Sedan, när det internationella intresset för dambrottning exploderade i samband med att man fick plats i OS, så dröjde det till 2009 innan en svenska blev bäst i världen: Sofia Mattsson, 51 kilo.

Och så nu Jenny Fransson.

Finalen var hennes fjärde match i VM-turneringen. Hon böjade med att slå Yasmin Adar, Turkiet med 2-0, sedan samma resultat mot Oksana Vashtjuk, Ukraina och så 2-0 i semifianlen mot kinesesikan Qui Xu.

Årets VM i Kanada kan ses som ett komplement till OS. Damerna har inte fått OS-status för alla sina viktklasser och för de klasser som " blivit över" hålls ett VM och då får även OS-klasserna vara med. På herrsidan, där alla klasser har OS-status, ersätter OS VM vart fjärde år.