Mia Granström bor strax utanför Norrköping, inte så långt från Vrinnevisjukhuset, och arbetar som stödassistent inom omsorgen, på en gruppbostad. Men det är inte därför vi har stämt träff. Utan för att Mia åter har kvalat in till Falsterbos stora tävlingar. Hon gjorde så även 2016, då hon efter grundomgången också blev en av 20 finalister (av 60 inkvalade) i amatörtouren.

– Men då drabbades jag av kristallsjuka och hade all sjå i världen att rida finalen.

Trots det slutade hon på sjätte plats, just utanför prisplats.

Artikelbild

| Samspelt. Ett samspelt par både på ridbanan och utanför, Mia Granström och älskvärda Hoppsan Hedvig Gudesjö.

Förra året var ekipaget inte med, hästen med det märkliga namnet Hoppsan Hedvig Gudesjö, Hedvig kallad, drabbades av fång och tvingades till lång vila. Men redan till hösten slog paret till med ett par klassegrar och vann ett av amatörkvalen på Elmia, var snabbast av 16 felfria. I finalen blev det sedan en femteplats.

I årets Falsterbo då?

– Jag hade som mål att kvala in i mars månad och det klarade jag, vi var ett av de tre bästa ekipagen. Nu är målet en bra placering i finalen, gärna bättre än förra gången.

Är det viktigt att vara med där?

– Det är alla ryttares dröm att få rida stora banan i Falsterbo och en fantastisk känsla när man kommer in på banan. Å andra sidan var jag ju sjuk då, erinrar sig Mia och börjar skratta.

Vi ses i ett litet stall på Ekenbergs ridcenter, bara en kilometer från Mias bostad. Som 15-åring började hon på Ekenryttarna efter att tidigare ha ridit på NFK (Norrköpings fältrittklubb) för Loa Axén. Sin första häst köpte hon från Stall Annorlunda som låg nära gamla vattentornet i Kneippen.

Mia erkänner sig vara hästnörd. Hon har alltid hållit på med hästar och vi talar om de älskliga djuren en stund, men först frågar jag om hennes största framgång resultatmässigt på hästryggen. Frånsett de sena amatörresultaten.

– Jag var med på junior-SM en gång med Heigin, men då red jag fel väg. Och vi hade haft enorma problem att lasta hästen i transporten innan. Det tog fyra timmar!

Men allt det där är gammalt och historia. Precis som andra hästar hon minns. Philipka var en, Minimus en annan (den gick upp till 1,30-höjder, precis som Heigin). Ännu högre, 1,40, gick De Lilah i början av 1990-talet.

– Vi tävlade både nationellt och regionalt. Hon var het och snabb.

Sedan köpte Mia ett sto, High Flyer efter kända hästen Robin Z, men hon kom aldrig riktigt igång, betäcktes och såldes dräktig.

– Då hade jag redan tagit ett föl på henne, Cassiopeja, som tyvärr gjorde sig illa i hagen.

Därmed blev hon inte den tävlingshäst som Mia hade hoppats på och Mia gjorde sedan ett uppehåll i ett par år med tävlandet, men efter att ha bytt bort Cassiopeja mot High Flyersonen Aim High var hon igång igen.

Och nu är det en dotter till Cassiopeja, tillika dotterdotter till High Flyer som gäller. Men varför har hästen så konstigt namn: Hoppsan Hedvig Gudesjö?

– Hoppsan är efter Hip Hop, fadern, och Gudesjö är gården på Öland där den är uppfödd.

Aha!

Och så tilltalas hon Hedvig. Svårare än så är det inte.

Säg nåt om Hedvig!

– Hon är väldigt positiv, är ganska känslig, väldigt snäll. Hedvig, underbar och älskad av alla, brukar vi säga.

Vad betyder hästlivet för dig?

– Allt. Det ger ro i själen, kärlek tillbaka och det kickar till när det går bra på tävling.

Kanske kickar det till i Falsterbo.