Ja, var ska man börja efter en sådan här galen vändning?
Efter första perioden skrev jag så här:
Strax efter klockan sex fick jag höra att en buss med LHC-supportrar fastnat längs vägen till Oskarshamn och inte skulle hinna fram till matchstart. Fasen vet inte om laget satt på den där bussen också.
Det kändes så.
Skit samma hur det ser ut, men så här får det bara inte se ut.
Det finns banne mig inget försvar för att släppa in två mål på bara drygt två minuter i en så viktig match.
Vart tog vinnarmentaliteten och noggrannheten vägen? Ibland är det inte heller fel med en smula destruktivitet. Jag trodde verkligen att det gick att lita mer än så på det här laget. Tydligen trodde jag fel.
Men vad fasen.
Så kan jag ju inte skriva nu.
Det går tydligen att lita på att det här laget inte ger upp och faktiskt hittar vägar att vinna. Det har man inte skrivit om LHC särskilt många gånger under senaste åren. Det är just sådana här tunga segrar och moral- och karaktärsstarka vändningar som faktiskt kan bli avgörande i jakten på en slutspelsplats framåt våren.
Det var en ny imponerande comeback – och första trepoängaren på bortaplan sedan 6–2 mot Rögle i mitten av januari. Det var underläge med både 0–3 och 2–4, men det blev 6–4 till slut och bland alla matchvinnare hittar jag två som stack ut lite extra.
Målvakten Jesper Myrenberg som kom in när Marcus Högberg byttes ut efter mardrömsstarten, bara släppte en puck förbi sig och var alldeles utmärkt. Snacka om skönt besked när Högberg betytt så mycket och räddat många poäng. Jag utgår från att han får chansen till snabb revansch mot Skellefteå på lördag.
Backen William Worge Kreü som mötte sitt gamla lag, gjorde mål och täckte skott och på något sätt var den som visade vägen när bortaspöket skickades iväg. Han hade för övrigt god hjälp av bland andra John Nyberg och Jonathan Myrenberg som också gjorde mål.
Det såg man inte riktigt komma.
Av kommentarerna att döma fanns det dem som ville ge Klas Östman sparken redan efter två minuter, men tränaren behöll lugnet och ska ha beröm för målvaktsbytet (som i och för sig kändes givet) och för att förändringarna i formationerna gav önskat resultat. Inte minst blev det succé för linan med Fabian Wagner som center mellan Patrick Russell och Sebastian Strandberg.
Såg man inte komma det heller.
Till sist:
25 poäng på 16 matcher – och uppe på just över en och en halv LHC-poäng per match. Se till att behålla det snittet nu. Då blir det slutspel i vår.