Det finns en anledning till att jag håller lagsporter som generellt mer intressanta än individuella sporter. Det är outsinligt fascinerande varför ett lag med mindre skickliga individer kan besegra ett annat lag som huvud för huvud är bättre på den sport de håller på med.
Tillsammans med lagfärdigheter kan ett "sämre" lag stå upp mot ett annat egentligen skickligare lag. Lagsport har därför fler dimensioner som skapar spänning.
I bandy är detta tydligt i mötena mellan IFK Motala från landsorten och AIK från storstaden. Förra säsongen var AIK med sitt stjärnstarka lag allt för bra för IFK. Till i år har IFK tappat sin bäste spelare i Viktor Spångberg, han som var geniet bakom IFK:s storseger mot just AIK i februari 2020, men IFK har i stället breddat sin trupp och vässat sitt lagspel. Detta samtidigt som AIK från vårens silverlag tappat glimrande stjärnor som Daniel Andersson och Johan Esplund.
Lagen har kommit närmare varandra i total kvalitet och kanske är det logiskt att det blev 3-3 den här kvällen och att det står 18-18 mellan lagen i elitserietabellen. IFK och AIK är bra på olika saker och möts så att säga på mitten.
Det var en fröjd att se AIK:s lir som laget har kvar, där var det många lite halvkända spelare som Isac Karlsson, Tobias Nyberg och Kalle Lempinen som bjöd på finter. Bland flera. När Daniel Mossberg, känd höftvickare, inte kunde spela på grund av att han glömt skridskorna, var det andra som klev fram.
Halvskadade världsklassliraren Erik Pettersson är inte ännu riktigt så bra som han har varit, men att han kan visades i soloåkningen till 3-2. Både han och AIK är på väg upp ur "gropen", som han kallade lagets tunga tid, nu.
För IFK är det ingen högkonjunktur formmässigt, men laget tar sina poäng och fortsätter att ge sig själv chansen för att till och med bli topp sex som i så fall är det bästa klubbens A-lag uppnått på många år. Många glimtade till mot AIK, inte bara giganten i målet, Jussi Aaltonen, som jag tycker räddade poäng med sin räddning i slutet.
Men även Fredrik Lönn och Elias Gillgren var på vippen att göra mål som skulle blivit ihågkomna. En poäng var godkänt mot ett lite bättre AIK och att många olika spelare kliver fram i olika typer av matcher är en styrka som IFK Motala har. Den lagstyrkan kan besegra vilket lag som helst, och IFK faller då heller inte igenom lika lätt i motgång.