En sak kan vi vara överens om. Ska den här säsongen sluta lyckligt så måste Linköping HC hitta ett sätt att vinna utanför Saab arena. Inte varje gång, men åtminstone någon gång ibland (och betydligt oftare än nu).
Vet att tränaren Klas Östman också varit inne på det.
Frågan är när den där segern ska komma.
Just nu känns den rätt långt borta. Just nu känns det väl bekvämt att möta LHC på hemmais. Det saknades det där sista, det där extra, det där avgörande. Inte minst bakåt.
Inget att säga att om att det blev stryk mot hysteriskt formstarka Oskarshamn, så blir det för alla andra just nu också, men ändå. Med färre tydliga misstag och med mer av bortahockey med säkerheten främst hade det inte varit helt omöjligt att knycka en poäng i Småland.
Nu gjorde LHC en del som var bra mot seriens hetaste och mest formstarka lag, men också några misstag som blev avgörande. Det är klart att Jesper Myrenberg inte får släppa pucken förbi sig intill första stolpen vid Antti Suomelas 1–1. Det är klart att det inte fanns något försvar för försvaret när Cameron Brace fick öppet läge till 2–1.
Du har inte råd med sånt och i synnerhet inte mot Oskarshamn som är stekhett och för tillfället gör mål på allt och lite till. Är det inte Karlkvist, Suomela eller Smejkal så är det någon annan. Som ovannämnde Brace som på två skott gjorde två mål till i början av tredje perioden och definitivt tog död på hoppet om bortapoäng.
Det är fantastiskt vad detta Oskarshamn är på väg att göra i SHL-hockeyn och sportchefen Thomas Fröberg och tränaren Martin Filander kan inte nog hyllas. Tänk den spetsen till vilket lag som helst och det kan banne mig gå hur långt som helst. Tänk om Peter Jakobsson kunde vara i närheten av en sådan utdelning på sina nyförvärv till nästa säsong.
Det är bara att försöka att se och lära.
Minns ni hur det var när man som ung lirade fotboll (eller något annat) och någon gång fick möta ett lag som spelade med ett par överåriga och större spelare? Det är ungefär så det känns när Oskarshamn skickar in några av sina allra bästa lirare. De är ofta så bra att det nästan blir löjligt.
Torsdagens snackis var annars uppgifterna att LHC är på jakt efter Emil Sylvegård. Det finns saker som talar emot, han närmar sig 30 och jag är ju förtjust i Markus Hännikäinen som då rimligen inte blir kvar – men nog känns det ändå som en kittlande värvning förutsatt att LHC hittar nödvändiga spetsen någon annanstans.
Han kommer inte ta skit från någon och är därför rätt typ att värva. Att han fortfarande är rätt spelare får han bevisa.
Är det något jag gillar med Sylvegård den äldre så är det att han väcker känslor och sticker ut, både på isen och utanför. Det är inte fel. Mer känslor och profiler åt hockeyfolket i Linköping och SHL, när inte alls lika många tar plats och syns lika mycket som förr.