Han hade följt sitt kära LHC hela säsongen, läst allt jag skrivit, och ville nu ventilera sina tankar, sin vånda, sin sömnlöshet.

- Du vet, jag vaknar på nätterna och det första jag tänker på är LHC och hur de förlorade senast. Jag mår inte bra alltså, sa han med skakig stämma.

- Vad tror du? Vad ska de göra? Vad är det för fel? Hur har det kunnat bli så här. Jag förstår det inte...

En av så många förtvivlade, plågade LHC-supportrar jag mött och talat med de senaste månaderna.

Många upprörda. De flesta ledsna. Alla oroliga.

Vintern 2011/2012 är inget annat än en verklig mardröm för den som älskar det blå laget på östgötaslätten.

Ibland har kärleken levt upp, som 5-0 mot Djurgården för en månad sedan. Då leker deras liv, då växer deras hopp, då återkommer deras tro på att allt ordnar sig.

Sedan har mörkret alltid kommit. Ofta flera matcher i rad. Ett mörker med oro, ångest och uppgivenhet.

På måndagskvällen växte hoppet igen. 5-2 mot Brynäs, ett av seriens hetaste lag, var inte bara en strålande seger, det var också säsongens viktigaste seger. Djurgården förlorade och avståndet ned till kvalstrecket ökade till fyra poäng.

En kväll alla supportrar drömmer om, en kväll där ångesten vill stanna tiden, låsa tabellen och stänga säsongen.

Nu fungerar det inte så. Inte för en LHC-supporter vintern 2011/2012.

På torsdag är det ny match, borta mot Timrå. Då spelar det ingen roll hur lysande Figren & co var mot Brynäs. Då kan vad som helst hända. Det vet spelarna, det vet supportrarna, det vet alla plågade LHC-hjärtan.

Därav den tunga ångesten.

När dottern var på simskola i förra veckan passade jag själv på att simma en halvtimme. På banan jämte en LHC-supporter. Han ville också prata om sitt lag. Hela halvtimmen. Då, under jag vet inte hur många längder, gick vi igenom alla tänkbara scenarier de kommande veckorna.

- Du vet, jag kan inte släppa det. Jag sitter framför Hockeyligan.se och vrider och vänder på statistiken, försöker hitta hopp i allt. Se ett mönster som talar för klubben. Jag har varit med hela resan, från att klubben bildades, jag vet inte hur jag skulle palla om de inte löser det här.

Ännu en plågat hjärta.

Ett hjärta som levde upp i går, som såg ett ljus - som somnade lugnt, men vaknar med vetskapen att mörkret hotar runt hörnet om det blir förlust i Timrå på torsdag kväll.

Djurgården fortsätter vara det stora hoppet för alla LHC-are, att deras svacka är än djupare, men fortsätter det som på måndagskvällen finns ett ännu större hopp:

LHC:s egna spel.