Då: söndag 6 maj och jag stod mittemot en förkrossad Gustav Jansson efter 1-2-förlusten i Malmö FF. Nu: söndag 20 maj och jag står mittemot en överlycklig Gustav Jansson efter 3-0-segern över Kalmar FF.

- Det är väl det här som är tjusningen med fotboll...

ÅFF-målvakten ler, men inte särskilt stort, när han säger det. Mer ett leende av lättnad.

- Jag har svårt att njuta av segrar. Jag fokuserar så hårt, är inne i en bubbla, så när slutsignalen är det mer att jag andas ut än jublar.

Vi möts under Kopparvallens nya ståplatsläktare och Jansson har just blivit vald till matchens bästa spelare. Trots att ÅFF spelade fantastiskt bra, i alla fall i andra halvlek, hade Kalmar en hel del lägen, men med lugn, snabba fötter, pondus och beslutsamhet i luftrummet avstyrde Katrineholmssonen allt.

Skillnad det jämfört med mardrömmen i Malmö för två veckor sedan, då han i sin allsvenska debut från start agerade darrigt och kände att han borde tagit MFF:s båda mål.

- Det är ett brett spektra för oss målvakter. Om det var längst ner då så känns det som längst upp nu.

Jansson som fått chansen när Henrik "Fimpen" Gustavsson dragit på sig sin första långtidsskada i karriären är på god väg, sett till matcherna mot Djurgården, Syrianska och Kalmar, att växa in i allsvenska kostymen.

Det imponerar, tyder på starkt psyke med tanke på mardrömsdebuten, vilket ÅFF-försvaret behöver som i så många år vant sig vid att ha samma, trygga målvakt bakom sig.

Spektrat du talar om, himmel och helvete, är det något som triggar dig? Är det roligt att vara så viktig för laget?

- Visst är det det. Samtidigt är det en press, det betyder så mycket på den här nivån, är mycket pengar inblandade. Därför försöker jag gå tillbaka till känslan från när jag spelade i Värmbol, vara i min bubbla, göra det jag ska.

Och på onsdag är det derby i Norrköping - Gustav Janssons livs match.

- Ja herregud....jag gillar inte att spela matcher, jag gillar bara att vinna.

Inte illa det - jag är säker på att arbetsgivaren ÅFF nöjer sig med seger på Nya Parken.

***

Förutsättningarna för ÅFF-seger på onsdag är goda sett till IFK Norrköpings form.

IFK-försvaret läcker fruktansvärt - har släppt in 15 mål på senaste fyra matcherna. Senast fem mot AIK i går.

När jag mötte Astrit Ajdarevic inför seriestarten tyckte jag han mognat en del i sitt snack, hur han talade om sig själv och sitt lag. På tv-bilderna från Råsunda såg jag att det i spelet återstår en del mognad, eller ödmjukhet om ni så vill, innan han är den allsvenska stjärna han vill vara. En innermittfältare får inte jogga tillbaka när motståndarna kontrar, inte heller stå passiv två meter från duellerna i straffområdet.

När Ajdarevic är bra, framåt och bakåt, då är IFK bra.

Återstår att se hur det är på onsdag.