En fantastisk försmak. Engstrand tog 31 av 32 skott, spelade precis så bra som han gjort tidigare när han varit som bäst, och blev den store hjälten i Scandinavium.

Jag har aldrig tvivlat på Linghemssonens högstanivå. De tre senaste säsongerna har hans inhopp bakom Norrena gett honom de imponerande räddningsprocenterna 91,69 och 94,15 och 91,36.

Det jag funderat på är hur han ska klara rollen som förstemålvakt, när han ska stå minst 40 matcher.

Mycket på grund av snacket som alltid gått om Engstrands träningsovilja, om hur han aldrig varit riktigt vältränad. Därför är det goda nyheter för alla LHC-are att det nu kommer rapporter om den direkta motsatsen, att han tagit förstaspaden på största allvar och är bättre tränad än någonsin.

Det talar för Engstrand - och LHC.

I går skrev jag också "jag vet att hans lagkamrater kommer strida sig blå för honom".

Så blev det.

Det var länge sedan jag såg ett LHC städa så bra framför eget mål. I mittzon och innanför egen blålinje var det betydligt sämre, där fanns ofta Frölundalägen, men när de skulle in framför Engstrand var det tvärstopp, fullt av vita spelare med lejon på bröstet.

Jag förstår att Roger Melin framhöll just det på presskonferensen. Få saker gläder nog en tränare mer än just sådan kampmoral för varandra.

Också det, kampmoralen framför eget mål, talar för Engstrand - och LHC.

Detta, Engstrand och kampmoralen framför honom, tillsammans med effektiviteten hos fjolårets poängkungar Carl Söderberg och Pär Arlbrandt, som båda svarade för 1+1, var det direkt avgörande.

Att Frölunda var så pass blekt ska förstås inte glömmas bort. Avsaknaden av motorn Fredrik Pettersson var enorm och när även publiken svek, 7 927 skapade en ödslig atmosfär, kändes göteborgarna ovanligt energilösa. Visserligen vann man skotten med 32?20, men 18 av dem kom i första perioden och det var som Kenta Johansson sa på presskonferensen, det var få lägen som var riktigt klara.

Carl Söderberg ja. Räkna med en ny strålande vinter därifrån med sedvanliga lugn, kyla och spelskicklighet.

Förutom redan nämnda gillade jag Mattias Bäckmans premiär skarpt, funderade mycket över LHC:s alla utvisningar och att det är så många i tredje- och fjärdekedjorna som har så mycket att bevisa.

I övrigt konstaterar jag att det blir en lång säsong för Hockeyligan. Sverige var uppenbarligen inte redo att vandra till arenorna. 8 000 i Göteborg, 6 400 i Karlstad, 5 600 i Skellefteå, 5 200 i Gävle, 4 500 i Timrå och 4 300 i Ängelholm är inga siffror som får hockeybossarna att dansa rumba av glädje.

Det blir ännu en vinter där klubbarna tvingas rea ut biljetter i olika paketlösningar.

I LHC:s fall redan på måndag hemma mot Rögle.

Sportsligt kunde säsongen inte börjat bättre - men om det räcker till en bra publiksiffra på måndag är en helt annan sak.