Toppmatch och över 8 000 på läktarna. Allt var upplagt för fest i Cloetta center. Och fest blev det, en makalös sådan, för alla med HV-hjärta. Jönköpingslaget lekte med LHC. På isen och på läktarna. Stundtals rena förnedringen. På isen och på läktarna.

Lika många utropstecken som matchen lämnade efter HV71 och dess klack - lika många frågetecken lämnade den efter LHC och dess klack.

Varifrån kom den här genomklappningen, LHC?

Är HV så här mycket bättre? Är Gustaf Wesslau en levande vägg? Varför har LHC bara en fungerande kedja? Har LHC tagit hem Mattias Weinhandl för att spela honom med Jonas Almtorp och Johannes "Jag är som bäst i slutspelet" Salmonsson? Kan inte LHC-klacken sjunga?

Ja, det var en märklig kväll i Cloetta center.

LHC har ju gjort det bra hittills. Tredjeplatsen inför tisdagens debacle var ju bra.

Men lägstanivån laget visar upp med jämna mellanrum, som den här kvällen, är allt annat än bra.

Jag menar, nu är ju laget av med Andreas Jämtin och Fredrik Norrena. Duon övriga laget så länge velat bli av med. Med all rätt, tycker jag. Spelare som stjäl energi från lagkamraterna ska bort. Och stal energi gjorde Jämtin och Norrena. Om bara hälften av alla omklädningsrums- och båshistorier jag hört om duon är sanna är det mer än tillräckligt för att göra sig av med dem.

Men sådana killar behövs, säger någon. Ett lag behöver sådana vinnarskallar, säger någon annan.

Tjenare, säger jag. Alla i LHC, och alla andra elitserielag för den delen är vinnarskallar, som hatar att förlora och vill vinna till varje pris. Man behöver inte ta ut sitt humör på lagkamraterna för det dag efter dag, vecka efter vecka, året runt.

Men nu då? Nu återstår alla trevliga killar, de som enligt banderollen utanför hallen är starka tillsammans.

Nu är det upp till bevis för Christian Engstrand, Magnus Johansson, Niclas Hävelid, Sebastian Karlsson, Robin Figren och alla andra. Nu behöver de inte störa sig på Norrena och Jämtin längre, nu är det bara ut och prestera.

Som det såg ut mot HV är det inte så bara.

Att vara bra i september-oktober är en sak, hela säsongen en helt annan - och i slutspelet, ja där festar bara de allra bästa.

HV71 kan vi räkna med hela säsongen och säkert också i slutspelet. Det är svårt att hitta en enda svag punkt i det laget.

Det som talar för LHC är 1) Roger Melin, en av landets bästa lagbyggare, 2) att Mattias Weinhandl är ett sparkapital som kan lyfta med bättre omgivning (Patrik Zackrisson?) och 3) att laget har seriens hetaste kedja i Söderberg-Arlbrandt-Hjalmarsson.

Det som talar emot är 1) att försvaret så ofta blir lidande på hemmaplan, eller rättare sagt helvirrigt, när det ska anfallas och 2) att Melin fortfarande inte hittat rätt i tre av fyra kedjor.

En sak är säker, efter tisdagskvällen behöver många i LHC ta revansch på sig själva direkt.

Laget kan göra det i Örnsköldsvik på torsdag - klacken i Cloetta center på lördag.