23-åringen från Minnetonka, en liten stad i Minnesota, är ett nytt ansikte i det Linköpings HC som med start mot regerande mästarlaget Luleå på fredagskvällen inleder jakten på det förlorade guldet. Värvad från Modo, ett av SDHL-hockeyns allra vassaste nyförvärv inför säsongen.

– Klart att vi går för guld. Absolut. Men det är många matcher som måste vinnas på vägen dit, säger Sidney Morin.

Hon är en trevlig bekantskap.

Artikelbild

Lättpratad, öppen och nyfiken.

På isen: vass skridskoåkare, spelskicklig och med offensiva färdigheter utan att för den skull tumma på defensiven.

Det som utspelade sig i sydkoreanska Pyeongchang i vintras kommer hon aldrig någonsin att glömma.

Ni kanske också minns?

USA tog OS-guld efter en häftig finalrysare mot Kanada och efteråt stod Sidney Morin med en guldmedalj om halsen och undrade vad hon just varit med om. Hon lutar sig tillbaka i stolen, drar handen genom det långa hårt och säger:

– Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva det. Det var ... hm, nästan surrealistiskt. Du har drömt om något sedan du var liten och så går det i uppfyllelse inför miljoner tittare över hela världen.

– När vi stod där uppradade, sjöng nationalsången och hade fått våra medaljer ... du tänker på hur tung den är. Det var en obeskrivlig känsla. Jag minns att jag såg min familj på läktaren och såg hur pappa inte kunde hålla tårarna tillbaka. Då kunde inte jag det heller. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Några månader efter guldfesten gjorde hon det lovat tidigare. Tatuerade in de fem OS-ringarna på ena underarmen.

– Jag sa till mina föräldrar att jag aldrig skulle göra en tatuering – om jag inte kom med till OS.

När du tittar på den nu – vad känner du då?

– Stolthet och glädje. En oförglömlig resa mot ett mål som vi strävat efter så länge.

Att amerikanska landslagsbacken nu hittat vägen till Linköping finns flera förklaringar till. Den allra största: Lara Stalder, österrikiska stjärnan, finns redan här. De spelade collegehockey i fyra år i Minnesota och var rumskompisar.

Nu får de spela tillsammans igen.

– Skönt att vara i en större stad med en av mina allra bästa vänner. Jag ser verkligen fram emot en ny resa här och vet att Lara och jag kan pusha varandra för att bli bättre, säger Sidney Morin.

Hon kommer med ojämna mellanrum tillbaka till det där.

Den som inte vill bli bättre slutar snart att vara bra.

– Jag är fortfarande relativt ung och när alla runt omkring blir bättre måste du också bli det för att kunna vara bäst. Jag sätter stort värde i att vara jämn. Det du ser på fredag kväll är vad du kommer att få se på lördag, nästa vecka och nästa månad. . .

Varför hockey, förresten?

– Mina föräldrar försökte få min bror att spela, men han hatade det. Jag tror att jag var fyra när jag frågade om jag kunde få testa att åka skridskor. På den vägen är det.

När de svenska landslagsspelarna slagits för bättre ekonomiska förutsättningar hade de amerikanska spelarna sin strid inför VM på våren 2017. Enligt vad som läckt ut får spelarna nu i snitt runt motsvarande 500 000 kronor i årligt stöd, vilket gör att Morin kan vara proffs i Linköping.

Samtidigt kämpar hon och alla andra med att öka intresset för SDHL och när vi träffar henne några dagar före seriestart har hon just varit och delat ut biljetter på stora studentfesten i Saab arena.

– Om publiken kommer, så kommer den tillbaka. Det är jag säker på. Vi måste göra vad vi kan för att få vår sport kan växa, sa Sidney Morin.