Den 18-årige forwarden, han fyller 19 i augusti, fick debutera i SHL i vintras - och visade sig vara en fena på att hantera omställningen från J20.

Olle Lycksell svarade för fem mål och två assists på 26 matcher innan han olyckligt brakade in i sargen under en träning, skadade höften och missade hela SM-slutspelet.

– Pajen (Niklas Persson) tog hand om mig på ett väldigt bra sätt och jag fick ju även bilda kedja med toppspelare som Roy och Gordon. Men jag är ändå överraskad att det gick så bra för egen del, säger anfallslöftet.

Artikelbild

Man kan lugnt påstå att Olle var pigg som en mört på skridskorna - men det var jobbigt att följa kvartsfinalserien från läktaren då LHC åkte ut mot Djurgården.

– Det sprattlade mycket i benen då, kan jag lova. Men det var bara att låta sträckningen i höftmuskeln läka ut. Blev rehabträning för mig under åtta-nio veckor. Jag ser fram emot nästa säsong, då jag är säker på att vi får ett snabbare lag och hoppas vi kan nå längre.

När vi träffas vid Stångåns vatten nedanför Drottningbron i Linköping blåser det nästan storm. Lycksell ger sig ändå i kast med att få fångst med spöet.

– Jag älskar att fiska, det brukar bli en hel del när vi är i släktens sommarstuga intill en insjö utanför Oskarshamn. Farsan gillar det också, liksom några polare som jag ofta åker ut i vår båt med.

Artikelbild

Vilka är de största bjässarna du har fått?

– Ha, ha, jag kan väl inte direkt skryta med att jag är någon mästerfiskare. Den största gäddan jag fått låg runt fyra kilo och den största abborren på drygt ett kilo.

Artikelbild

Rensar du fisken och käkar upp den efteråt?

– Nej, jag slänger faktiskt oftast tillbaka den i vattnet igen. Är den stor tar jag en bild först, så att de andra tror på mig att jag fått den (skratt). Fisk är inte min favoritmat precis, frånsett laxpasta som är väldigt gott.

Artikelbild

Finns det någon likhet mellan ishockey och fiske?

– Ja, skulle väl vara att det krävs tålamod när det gäller båda. Det gäller att undvika att bli irriterad eller frustrerad när man inte gör mål på sina chanser, på samma sätt som om man inte får något på kroken.

Artikelbild

Något hugg på Stångån blev det inte den här gången - det enda som nappade var näckrosblad.

Men det störde inte Olle, som precis tagit studenten från det naturvetenskapliga programmet på Birgittaskolan och i sommar åker till Philadelphia Flyers camp - NHL-klubben som draftade honom i fjol.

– Det har varit ett häftigt och händelserikt år. Klart att jag vill till NHL, men det är viktigt att etablera sig i SHL först och jag har två år kvar på kontraktet med LHC. Jag ser campen mer som en chans att visa upp mig och känna på hur det fungerar där borta.

Oskarshamnskillen flyttade till Linköping för att spela U16. Men han kom först inte in på hockeygymnasiet och återvände ett år till hemstaden för att spela J18.

– Jag hade tidigt en bra teknik, men när många andra började komma in i puberteten hamnade jag lite efter. Då kände jag att det började ta emot lite och det var en ganska tuff period innan jag kunna börja bygga muskler. Då var det speluppfattningen som höll mig vid liv.

Efter en säsong i Oskarshamn blev det Linköping igen - där Olle läste de två sista åren på gymnasiet, samt spelade J18, J20 och sedan A-laget med LHC.

– Först kändes det som ett misslyckande och var lite tungt att återvända till Oskarshamn. Men så här efteråt var det nog anledningen till att jag befinner mig där jag gör i dag. Jag hade en väldigt bra tränare där, Emil Ivansson, som fick mig att komma in i lite nya tankebanor.

Olle fick även chansen att dra på sig den blågula dressen i juniorlandslaget första gången i fjol, på sin 18-årsdag.

– En härlig känsla att få representera sitt land och jag ska göra allt för att få spela junior-VM i Kanada i vinter, berättar han.

Det vore ju inte helt fel att ge kanadensarna spö på sin egen hemmaplan.