Säsongen var på väg att packas in i Luleås flyg för att åter plockas fram och rundas av med ett guldgalej på måndag.

De regerande mästarna hade både spelet och läget att sticka iväg till 3–1, trygga upp ett par matchbollar och börja en ny vecka med att skicka in den första i eget hus.

Där tappade de bort sig själva och det var allt som krävdes för att Dolphins skulle hitta en väg in, väcka publiken och explodera.

Pang.

Sorry: BOOM.

Under en högeffektiv och omtumlande period grävde Dolphins fram sitt allra bästa jag. Och mer därtill. När det var över, när slutsignalen ljöd, hade vi 2–2.

Inte 3–1 Luleå. Det krävs ingen djupare expertis för att inse skillnaden men skrapar vi på faktumet att det är en helt öppen strid om vem som är bäst i Sverige så är det här självklart en kick i rätt riktning efter utklassningen senast.

Artikelbild

Då var det ett lag på banan.

Dolphins hade inga svar, vägde för lätt och gick inte bara en match mot ett högkompetent lag från Norrbotten efteråt.

Artikelbild

Det snurrade självklart i skallarna både på spelar- och coachsidan men det finns få saker som är effektivare i ambitionen att komma tillbaka på banan än att ta fram säsongens bästa spel när det krävs som mest.

När det gäller som mest.

Johnell Smith inledde vändningen med att reducera till 59–60.

61–60 av Gerry Blakes innebar ledning, ett övertag som Dolphins aldrig släppte.

Resten?

En urladdning av blockar (Joakim Kjellbom), produktion av Edvin Stark, nya blockar av Kjellbom och en publik som älskade varje sekund.

Basket.

Svängningarnas spel.

När det kändes som Dolphins var på väg att malas ned. När Luleås bredd och Anton Saks (vilken match!) sköt tunga slag i Dolphins själ lyckades laget att komma tillbaka.

1 422 personer lät och kändes som det dubbla när den här serien fick nytt liv. Det tackar vi för.

Landets två bästa lag kommer att fortsätta slugga mot varandra för att få fram vem som är bäst.

Det här var den klart bästa matchen i guldracet.

De två i Luleå har ju aldrig blivit några matcher och det var inte alls samma drama när Dolphins reducerade det här hemma senast.

Luleås Yannick Anzuluni missade senaste matchen och spelade inte igår heller.

Ett avbräck självklart.

Det öppnade för Brice Massamba som inte hade några avsikter att skaffa några nya polare i Stadium Arena.

100-kilosnågontingcentern, bördig från Linköping, snackade upp finalserien innan och fortsatte under.

När Massamba demonstrativt spände musklerna efter att ha knölat i bollen steg han inte i popularitet.

Ett av många minnesvärda moment i en finaldrabbning som var väl värd fredagskvällen.

Ett annat var Anton Kobylak-Berglund som fick 26 sekunder på planen – och lyckades bli avskickad efter två osportsliga foul.

Det måste ha varit något slags mindre charmerande rekord.