16-Äriga Boberg var med redan förra Äret och tÀvlade, men hon hoppas att det gÄr betydligt bÀttre i Är Àn vad det gjorde ifjol. Förra Ärets festival Àr inget hon gÀrna minns.
â Jag tror inte det gick sĂ„ bra förra Ă„ret, sĂ€ger hon och ler snett.
I Är har hon en del förvÀntningar pÄ sig sjÀlv, men vill inte sticka ut hakan.
â I typ fem tĂ€vlingar pĂ„ rad har jag haft otur och inte kommit nĂ„gon vart, sĂ„ jag hoppas att turen vĂ€nder. I folkrace handlar vĂ€ldigt mycket om tur, sĂ„ vi fĂ„r hoppas.
Men till slut kommer det fram att hon ser en vinst i juniorklassen som ett möjligt scenario.
â I första hand ska jag se till att jag kommer i mĂ„l, men sen satsar man sĂ„klart pĂ„ att vinna.
Att Wilma Boberg skulle syssla med folkrace den dagen det var fritt fram var ingen högoddsare.
â Min pappa har alltid kört folkrace. Han har ett stort intresse av motorer och bilar. Och sen började mamma ocksĂ„ köra och min storasyster började köra nĂ€r hon hade Ă„ldern inne. Det blev att jag började tack vare att intresset alltid har funnits i familjen.
Man fÄr börja köra folkrace det Äret man fyller 15 och Wilma började direkt.
â Ja, jag har kört i nĂ€stan ett och ett halvt Ă„r nu.
Vi sitter i kafeterian uppe pÄ Dunteberget och under vÄrt samtal fylls det pÄ med mÀnniskor som söker sig till anmÀlningsplatsen.
â Idag Ă€r det arbetsdag, det förbereds det sista inför tĂ€vlingarna och det har börjat rulla in lite folk som anmĂ€ler sig nu, berĂ€ttar Wilma.