– Han är vår ryggrad, vår trygghet. Rutinerad, men ändå lekfull i tanken, säger mittfältaren Besart Kalludra.

För en reporter som var med redan på 1990-talet i östgötsk fotboll är det mycket som känns igen vid ett besök på Kopparvallen. Målvaktslegendaren Leif ”Bölling” Eriksson sitter där i ÅFF-kabyssen, som en påminnelse om hur bra Mjölby AI en gång var.

Henrik Gustavsson, målvakts-Fimpen som nu backas upp av Bölling, känns som samme kille som hängde i Motala sporthall under Östgöta innefotboll cup och som alltid vurmade för att ÅFF skulle vara med i turneringen. Även om det kanske inte alltid passade.

Artikelbild

| Rutinerad, men lekfull i tanken. Så beskrivs ÅFF-målvakten Henrik ”Fimpen” Gustavsson av lagkamraterna. "Han är vår ryggrad", säger mittfältaren Besart Kalludra.

Det är handslag, kramar och ryggdunkar på Kopparvallen, även kring en helt vanlig träning i september. Det är den trevlighet, där alla hejar på alla, som kännetecknat ÅFF i alla år och som klubbens meste spelare, Henrik Gustavsson har snart 700 matcher i klubben, är en god ambassadör för.

Det är bara ett och annat grått hår som tillkommit, annars är Fimpen samme kille som kom till ÅFF från Hjulsbro för över 20 år sedan.

– Jag har blivit äldre, annars är jag samma målvakt. Det är inte så mycket skillnad. Mitt spel bygger på snack, att hjälpa försvaret. När jag är som bäst syns jag inte, för då skapar inte det andra laget några chanser, säger han.

Två gånger i veckan tränar Gustavsson med laget, sedan kör han två-tre pass på egen hand. Han håller sig i form för att kunna lira A-lagsfotboll.

– Min son säger att jag får spela så länge jag inte gnäller hemma, säger målvakten och skrattar.

Annars tar kroppen förstås stryk av så många år med elitfotboll.

– Axlarna är utslitna och de ska opereras. Det ska göras efter karriären, men än så länge har det skjutits upp. Det fungerar att spela med.

Tio matcher har Fimpen spelat i ettan i år.

– Godkänt med några plumpar, tycker han själv.

Förr var Fimpen känd för att vara bra på straffar och när han lade av första gången avslöjade han sina knep. En tredjedel av hemligheten var en egen bok där han skrev ned alla motståndare och allas sätt att lägga straff. En tredjedel byggde på känsla och en tredjedel på statistik.

– En högerfotad spelare skjuter nästan alltid till vänster, och tvärtom, säger han.

Hur har det gått på straffar i år?

– Vi har inte fått någon emot oss än. Jag hoppas det håller i sig, säger målvakten inför mötet med topplaget Eskilsminne.

ÅFF ligger över strecket, men ändå långt ifrån säkert till i tabellen. Men laget kan höja självförtroendet med sin positiva trend. Fyra vinster på sex matcher i höst och sju raka utan förlust hemma.

– Vi har lyckats tajta till det bakåt och tagit vara på lägena framåt. Vi har gett oss själva chansen, var ju nästan borträknade för sex omgångar sen. Vi är i bra form just nu och har fyra hemmamatcher kvar. Det tycker jag talar för att vi kan klara det.

Det är alltid mycket som knyter ihop nuet med historien, särskilt i en klassisk klubb som ÅFF. En detalj är att nuvarande tränaren Rickard Johansson är oerhört porträttlik förre spelaren Daniel Sjölund.

– Ja, verkligen. Jag trodde det var Sjölund som var här, säger Fimpen, som säger att just Sjölund är den bäste spelare han spelat ihop med under alla år i ÅFF.

Vilket är ditt bästa minne?

– När vi gick upp i allsvenskan första gången, mot Vasalund borta 2009.

Din bästa match?

– Den har jag inte gjort än.

Din bästa kompis i ÅFF genom åren?

– Svårt att säga någon, har kontakt med så många. Tom Pettersson i Östersund, Viktor Prodell i Elfsborg, Oscar Möller i Västervik. Amar Ahmed spelar i Dalkurd, hans bröllop var jag på nyligen.

Henrik Gustavsson säger att han spelar säsongen ut i ÅFF, det är vad som är sagt. Sedan är drömmen att få spela i sexan, den enda division han inte spelat i. Kanske med Bjärka Säby där brorsan Patrik finns.

– Med division 6-spel har jag fullt cv, säger målvakten och ler.