Philip Rondahl har, redan sedan de tidiga åren i moderklubben LHC, setts som en stor hockeytalang med framtiden för sig.

Som 14-åring gjorde Rondahl 11 poäng på åtta matcher för Östergötland i TV-pucken. Som 16-åring blev han utsedd till lagkapten i Linköpings J18-lag, och två år senare hade han ett "C" på bröstet även i J20-laget.

– Det har ändå gått ganska bra hittills. Under min sista säsong i LHC fick jag göra ett gäng SHL matcher (17 stycken) och jag skulle nog hitta på om jag sade att jag inte fick mersmak. Men det blev inte mer än så den gången, konstaterar centern.

Istället för att vara kvar i Sverige så flyttade Philip, 19, till Fredrikstad i Norge för mer speltid och en framskjuten roll i Stjernen i högstaligan.

– I början var det definitivt mycket nytt. Du flyttar inte bara hemifrån, utan du flyttar också till ett nytt land. Det innebar så klart en viss startsträcka. Fast idag är jag mest glad att jag testat på äventyret i både Norge och Schweiz. Jag tror att det kan ha hjälpt mig mycket, främst som människa, menar Philip.

Han hymlar dock inte med att det ska bli skönt att få komma hem igen.

– Personligen måste jag faktiskt säga att det känns skönt. När det inte blev någon förlängning med Zug ville jag helst hem till Sverige. Så när Västervik tog upp kontakten i förra veckan kändes det väldigt intressant. Jag har bara hört positivt om staden och klubben tidigare. Särskilt sommarhalvåret har jag hört ska vara riktigt fint, skrattar Philip.

LÄS MER:VIK värvar förre LHC-spelaren

Kontakten blev sedan mer intensiv och för några dagar sedan satt Philip Rondahl med ett kontraktsförslag i handen.

– Då var det bara att köra. För allt kändes rätt runtomkring. Jag räknar med att sätta mig ner med antingen Emil Georgsson eller Mattias Karlin de närmsta dagarna och diskutera vad som förväntas av mig.

Tidigare har det florerat lösa rykten om att 21-åringen skulle varit aktuell Vita Hästen.

– Just det har jag inga kommenterar till. Det jag kan bekräfta är att det har funnits ett intresse från vissa andra klubbar i Sverige.

Philip ses av många, inklusive sig själv, som en tvåvägscenter. Men han är heller inte främmande för att spela ytterforward.

– Min största styrka skulle jag säga är min spelförståelse och spelet runt kassen. Både offensivt och defensivt. Med facit i hand har jag väl blivit något av en ledartyp också. Det får jag ändå erkänna, avslutar Philip.