– Att göra det vi har gjort med det här gänget. . . det känns helt klart speciellt, sa Ahremark och såg sig om i guldjublet i Sporthallen.
27-åringen behövde inte säga att han var överlycklig.
Det syntes.
För ett år sedan var det mest tomhet och grym besvikelse efter finalförlusten mot samma Falkenberg. Då fick LVC en lektion och nu var det tvärtom. 3–0 i set på lördagen, 3–0 i finalserien och välförtjänt firande på restaurang i Linköping under kvällen.
– Förlusten förra året tog hårt. Då hade vi inte så mycket krafter kvar efter tuffa semifinalen, men nu tror jag att vi alla kände att det fanns mer att ge, sa Carl Ahremark.
Lagkaptenen och unge veteranen har varit med om samtliga LVC:s fyra SM-guld. Nu var han en av dem som gjorde avgörande insatser när hemmalaget bjöd på ett blockeringsspel som inte gästerna var i närheten av.
Allra vassast framme vid nät: Wilhelm Nilsson – från Falkenberg.
Släkten är bäst, eller vad det brukar heta.
– Det är bara två spelare kvar sedan jag var med där senast. Nu känns det bara underbart roligt och vi ska ut och fira med hela gänget, sa Nilsson.
Åter till Carl Ahremark, som hyllade kemin i årets lag – och tränaren Johan Isacsson.
– Vad han har betytt? Oerhört mycket. Andrew (Strugnell) har lagt en bra grund under många år, men Johan har fått oss att ta nästa steg. Titta bara på sammanhållningen. Han säger att han inte gjort så mycket, men snacka om pådrivare, sa LVC-kaptenen.
Carl Ahremark finns med i bruttotruppen inför vårens landskamper, men det är osäkert om det blir mer än så.
– Jag vet inte hur mycket jag ska säga, men. . . tanken är väl att jag ska lägga tiden på annat. Men så länge Johan (Isacsson) är förbundskapten ställer jag upp om jag behövs, sa han.