– Jättekul att få vara med. Det är inte alltid det blir så mycket speltid, sa 23-åringen.
Ni med hyfsad koll på guldjagande LVC i volleybollens elitserie vet att det ofta handlar om att bland andra Martin Larsson, Wille Nilsson eller Andreas Eriksson svarat för avgörande insatser.
Joacim Ringqvist?
Nej, inte alls lika ofta.
Medan många svenska spelare tar steget till elitserien via volleybollgymnasiet i Falköping har Linköpingskillen tagit en annan väg. När LVC för några år sedan lade ned sitt B-lag valde de flesta att lira vidare i korpen – men Ringqvist hamnade i A-laget.
Nu slåss centern om speltid med landslagsmeriterade trion Wille Nilsson, Jens Ahremark och Carl Ahremark. Den sistnämnde är ännu inte redo för så mycket spel efter sin sjukdom och när lillbrorsan tidigt skadade foten mot Habo fick doldisen chansen.
Och tog den.
LVC gjorde inte alls någon imponerande insats och tappade onödigt ett set, men Joacim Ringqvist fick välförtjänt beröm av allt och alla. Med tanke på Jens Ahremarks fotskada är det ingen vågad gissning att han får fortsatt förtroende även mot Falkenberg på söndag.
– För lagets skull hoppas jag att Jens är tillbaka, men det ser väl inte så ljust ut nu, sa han och tittade på lagkompisen som låg kvar vid bänken med foten i högläge.
Frustrerande att ofta få se matcherna från sidan?
– Nja, jag vet att jag inte varit med så länge och att jag konkurrerar med jättebra spelare. Men i höst har jag fått vara med en del och det är lika roligt varje gång. Killarna i vårt lag känner jag väl, det svåra kan vara att hålla koll på motståndet när du inte får spela så mycket.
Till sist 1: Martin Larsson bäst i LVC med 24 poäng.
Till sist 2: Musikvalet i Sporthallen? Nu spelades vid ett tillfälle en unken gammal dansbandslåt som måste ha hetat något i stil med "Mulliga, gulliga Ann-Katrin". Hm. Kändes inte direkt 2018, om man säger så.