I förra spalten bidrog Viveka Adelswärd med två närliggande - om än inte riktigt synonyma - östgötska dialektord: brödsterren och bröskälva. De beskriver matthetskänslan som följer på stark hunger. Christer Gärdeman fyller på med bröstarren, som han spårar till Valdemarsvik och Åtvidaberg. Det användes när barnen darrade av hunger under hans uppväxt.

Ett annat brev berättar att bröyra används i Närke, för att beskriva samma tillstånd.

Uppenbarligen finns det ändå en del ord som ungefär täcker in det jag kallar mathumör. Som synes är de snarlika men med dialektala variationer. Förledet bröd hittar man i åtskilliga sammansättningar, men ingen av de ovan nämnda finns i en vanlig ordbok. Bröd är ett fruktbart ord i sammansättningar, med dess både konkreta betydelse (en brödskiva) och dess mer allmänna (levebröd). Det är därför inte förvånande att det dyker upp i de här sammanhangen.

På köpet bidrar läsarna med några andra intressanta gamla ord: slundrig, med betydelsen klok, finurlig. Frågan är om det är känt i Östergötland.

Per-Arne Wisén har lagt märke till ordet döstäda i en teaterpjäs. Lustigt nog hittar jag själv samtidigt samma ord i Leif GW Perssons memoarbok "Gustavs grabb". Det betyder att man i slutskedet av livet rensar och röjer upp, för de efterlevandes skull. I GW:s beskrivning handlar det också om att göra sig av med dagböcker och liknande som man kanske hellre vill förpassa till glömskan än låta släktingar ta del av.