Valborgsmässoafton i dag. Men vad firar vi egentligen, och varför? Liksom vid flera av våra högtider finns både en gammal hednisk tradition och ett kristet inslag som har tillkommit senare.
Kyrkan har många gånger införlivat en redan existerande tradition och gjort den till sin.
Valborgsfirandet har en stark folklig förankring i Sverige, sederna är dels inhemska, dels hämtade från Tyskland. Redan på 1300-talet var valborg och 1 maj festdagar i köpmännens och hantverkarnas gilleslag.
Elden har sedan lång tid tillbaka hört till firandet. Dess funktion har varit dubbel, både rituell och praktisk. Från Tyskland kom traditionen att skrämma bort häxor med eldar, i Sverige fanns redan bruket att vid tiden för betessläppningen jaga rovdjur på flykten med hjälp av eld. Kyrkan har kunnat koppla en gammal tradition av att elda till kristendomens budskap om vägen från död till liv. Så glider hedniskt och kristet in i vartannat.
Namnet Valborg har en kristen bakgrund. Det kommer från en anglosaxisk furstedotter som levde i Tyskland på 700-talet - Sancta Walburgh i svenska medeltidstexter - och som så småningom helgonförklarades.
Men i vårt nordliga land där årstidernas växlingar betyder så mycket finns också en urgammal koppling till ljuset och våren vid firandet de här dagarna.
En gammal tradition säger att gränsen mellan de levande och döda var som svagast just denna natt.
Många och brokiga skäl att fira i kväll, med andra ord. Men historiskt är firandet under alla omständigheter väl förankrat.