Det blev ett lite längre uppehåll än planerat för Språkspalten. Men nu ser jag fram emot en vår med många intressanta språktankar.

Elov Larsson läste ordet mansålder i Corren för en tid sedan. Det verkade då syfta på en tidsperiod på mindre än 40 år, skriver han. En tanke kunde annars vara att det skulle vara synonymt med medellivslängd, det vill säga betydligt längre. Viss förvirring råder nog, konstaterar han efter att ha undersökt hur ordet används i olika sammanhang på internet.

Användningen i tidningen var helt korrekt. Med mansålder menas en period på ungefär 30 år, nämligen åldersskillnaden mellan två generationer. Jag skulle tro att det är den vanligaste användningen. Men även betydelsen "människans genomsnittliga livslängd" finns. Eftersom dessa två inte sammanfaller, som Elov Larsson konstaterade, finns risk för begreppsförvirring.

Ordet är känt från fornsvenskan och den äldre formen är manz alder, vilket betydde levnadstid, ålder.

I sammanhanget dök det också upp en fråga om ordet mannaminne. Det är på ett likartat sätt ganska vagt i sin betydelse och anger inte heller en exakt tidsperiod. Det syftar i stället på den tidsrymd som nu levande människor kan minnas. Minnen som är levande, kanske man kunde säga. Men i det ligger förstås ett ganska stort mått av flexibilitet.

Manna är pluralis av man, som i det här fallet betyder människa.

Mannaminne finns belagt i svenskan sedan början av 1500-talet.