Rolf Axén skriver till spalten om ett intressant ord: dorva. Han minns det från sin barndom där det användes med betydelsen bringa tur i samband med kortspel. Han kunde få sitta i sin morfars knä för att dorva, under ett parti kortspel. Att ordet har använts hos äldre personer i länet är helt klart. Frågan är hur stor spridningen har varit och vad ordets bakgrund kan tänkas vara.

Det vore mycket intressant om någon läsare känner igen det och kan bidra med upplysningar.

En dialektal betydelse av dorva på andra ställen är "slå, dänga till".

Förra veckan skrev jag om uttrycket en annan, i betydelsen "jag". Uttrycket hör till stockholmskan, skrev jag. Det bekräftas av Fritz Widqvist, som har släktband långt tillbaka i tiden på Söder i Stockholm, där uttrycket var känt.

Flera läsare hänvisar till en gammal vitsighet om söderkisen som ville ha inskriptionen "Här vilar en annan" på sin gravsten.

Å andra sidan finns gott stöd för att uttrycket har använts på det här sättet också i Östergötland. Gunnar Klang känner igen det från sin uppväxt i Bankekind. Ytterligare en läsare ringer och berättar att hon känner igen det från Boxholmstrakten.

Hon har också en tanke om det skiljer en nyans i betoning när "en annan" används i betydelsen jag, och när det faktiskt syftar på en annan person. Så är det nog, upptäcker man om man lyssnar noga.