Över 70 procent av de anmälda hatbrotten under 2011 gällde främlingsfientlighet och den största ökningen syns bland de antireligiösa hatbrotten, enligt statistiken.

Förra året anmäldes cirka 650 brott där gärningsmannens motiv handlat om offrets religion, så kallade antireligiösa hatbrott, enligt aktuell statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå). Just denna kategori av hatbrott ökar i antalet anmälningar - med 18 procent från året innan.

-Det är framför allt de antisemitiska brotten som har ökat bland de antireligiösa. Men om man kollar på antalet så är det fler islamofobiska, säger Fredrik Aspling, utredare på Brå.

Flest hatbrottsanmälningar handlar dock fortfarande om brott med främlingsfientliga motiv - 3 940 sådana brott anmäldes under förra året, vilket motsvarar drygt 70 procent av det totala antalet anmälda hatbrott.

Men även om det totala antalet hatbrottsanmälningar ökat sedan 2010 är det svårt att säga något om hur väl det avspeglar det verkliga antalet hatbrott. En nationell trygghetsundersökning som Brå genomfört 2010 tyder på att få brott anmäls - när det gäller brott med främlingsfientliga motiv rör det sig sannolikt om cirka en fjärdedel. Och Brå uppskattar att det i själva verket är cirka 81 000 personer som utsatts för främlingsfientliga hatbrott under 2010.

-Det kan bero på många olika saker. Hur det prioriteras av polisen kan påverka, säger Fredrik Aspling.

Utsattheten för hatbrott är störst på allmänna platser där människor visats i sin vardag, sett till de anmälningar som gjordes under 2011 och som Brå sammanställt. Gator och torg är den i särklass vanligaste platsen för hatbrott i dag.

-Internet blir också en allt vanligare brottsplats, där har det fortsatt att öka varje år. Samtidigt som brott i till exempel hemmet och på arbetsplatser har minskat, säger Fredrik Aspling, utredare på Brå.

Den vanligaste typen av hatbrott är olaga hot och ofredanden, enligt statistiken från Brå. Av det totala antalet anmälda hatbrott under förra året rörde 2 320 (motsvarande 43 procent) olaga hot eller ofredande, medan 970 anmälningar gällde våldsbrott (18 procent). Fredrik Aspling, utredare på Brå, påpekar dock att brottstypen varierar beroende på vem som utsätts.

-Våldsbrott är lite vanligare när det gäller de afrofobiska och homofobiska hatbrotten, säger han.

I Stockholmspolisens särskilda hatbrottsgrupp delar man Brås uppfattning om att det spelar stor roll hur polisen prioriterar hatbrotten. Bente Böckmann, utredare i hatbrottsgruppen, tror att specialkompetensen som finns hos dem gör att fler känner sig trygga i att kontakta polisen.

-En av de faktorer som bidrar till mörkertalet är att man är rädd för att bli kränkt igen, säger hon.

Bente Böckmann upplever dock att rädslan för att anmäla kan bero på olika saker hos olika grupper. För personer som utsätts för brott på grund av sin sexuella läggning kan öppenheten vara ett hinder, medan det hos vissa grupper som drabbas av brott med rasistiska motiv kan handla om att förtroendet för myndigheter är lågt.

-Många av de grupperna är inte vana att vända sig till polisen och där måste man bygga upp ett annat slags förtroende.

En specifik grupp där anmälningsbenägenheten är särskilt låg är transpersoner, enligt Böckmann. Enligt den aktuella statistiken från Brå anmäldes drygt 50 transfobiska hatbrott under 2011.

-Om de skulle anmäla hela tiden skulle det stiga med hur mycket som helst. Man vet att det är en grupp som blir kränkt frekvent.