Mindre, lättare och snålare - Mazda går mot trenden med sin nya lilla Mazda2. I stället för att göra bilen aningen större än sin föregångare har Mazda minskat på allt. Mazda2 är en riktigt rolig bil.
Traditionen kräver att en ny bil ska vara lite större än den bil den ersätter. Därför växer bilarna år från, alltid blir de lite större och lite bättre. De bilar som var småbilar för några år sedan är i dag stora som bilarna i Golf-klassen och bilarna i Golf-klassen är i dag lika stora som en rymlig familjebil var för tio år sedan.
Sportig ton
Men Mazda tänkte tvärtom, mycket för miljöns skull, och gjorde nya Mazda2 lite mindre.
Karossen är mindre och undertill filades det på alla delar för att allt skulle bli så lätt som möjligt. Mazdas tekniker lättade till och med på bilens högtalare. Det kanske låter överdrivet men där sparades 980 gram - många bäckar små.
Formerna på karossen känns igen från de senaste större Mazda-syskonen. Det är snyggt och ger helt klart bilen en sportig ton.
Inuti följer formerna samma linjer och det är gott om utrymme, åtminstone fram. Förarmiljön är ganska enkel men det är lätt att trivas och jag sitter riktigt bekvämt, även på långturen.
Svårt med barnstol
Valle däremot, han får sitta i barnstolen i baksätet för det kostar extra att montera in nyckelavstängning av passagerarkrockkudden. Att biltillverkare har mage att ta betalt för möjligheten att stänga av krockkudden är obegripligt, ett litet nyckelhål som förmodligen inte kostar mer än några kronor på fabriken.
I baksätet trivs Valle sådär. De snygga formerna med midjan som lutar snett uppåt bakåt tar bort all utsikt från honom och det enda han ser under 70 mil är den svarta dörren och det svarta ryggstödet mitt emot honom.
Dåligt ljus
Formen har gått före funktionen också framme vid strålkastarna. De stora lyktorna saknar strålkastarrengöring och det märks efter bara ett par kilometer på en slaskig E4 i januari. Gång på gång tvingas jag stanna och tvätta lyktorna med papper och Ramlösa. Väl uppe på de fina vintervägarna slipper jag rengöringen men förvånas över att lysena, trots sin storlek, lyser så dåligt att det är svårt att avgöra om hel- eller halvljuset är bäst. Däremot lyser helljuslampan på instrumentpanelen jädrigt bra och eftersom den inte går att tona ner får jag sätta dit en bit silvertejp som avbländare.
Den lilla bensinmotorn på 75 hästkrafter räcker fint och det är bara när det börjar gå fort som den känns lite klen. Men med en så liten motor i en så liten bil borde förbrukningen vara lägre.
Rolig stadsbil
Det är lite bullrigt och stötigt i Mazda2, framför-allt med de fräna 16-tumshjulen, men tycker du att bilkörning ska vara roligt så går det att leva med för Mazda2 är onekligen en rolig bil att köra.
Styrningen är snabb och exakt, trots den elektriska servon, och precis som med många andra småbilar så behöver du inte köra så fort för att det ska vara roligt.
På vinterväglag är bilen trygg och snäll men de hemska vinterdäcken som pressbilen utrustats med passar bättre på Autobahn än i snö och gör det svårt att avgöra hur bra bilen verkligen är.
Mazda2 är ingen bil för barntransporter eller långturer men i stan passar den som klippt och skuren - liten, smidig och blixtsnabb - även med minsta motorn.
Johannes Collin