Linköping, en stad känd för sin tekniska innovation, sin kulturella rikedom och sitt starka samhällsengagemang, står inför ett vägskäl. På ena sidan finns det Socialdemokratiska och Moderata styret som verkar föreslå att all icke lagstadgad verksamhet ska avvecklas. På andra sidan står de som kämpar för att bevara de viktiga samhällstjänster som utgör ryggraden i vårt sociala nätverk. Frågan vi måste ställa oss är: vilken väg vill vi gå?
Vi, representanter från Vänsterpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Linköpingslistan, kämpar för att behålla verksamheter som Lotsen, Reaktiva och Villa Ådala. Dessa verksamheter erbjuder mer än bara tjänster; de erbjuder stöd, gemenskap och en väg till en bättre framtid för de som nyttjar verksamheterna. Villa Ådala tillhandahåller en öppen verksamhet för människor som söker stöd i nykterhet och drogfrihet, medan Lotsen och Reaktiva ger stöd för personer med psykisk ohälsa eller nedsatt psykisk eller neuropsykiatrisk funktionsförmåga. Verksamheter som är oerhört viktiga för många människor i vår kommun.
Under de senaste månaderna har vi hört moderata företrädare som ett mantra upprepa att vi måste prioritera den lagstadgade verksamheten på område efter område. Det finns dessutom oroande tecken på att andra icke lagstadgade insatser för äldre nu är på väg åt samma håll, det vill säga nedprioriteras eller på väg bort.
Samtidigt som S+M-styret i Linköping utför dessa åtgärder rustar stora delar av kommunsverige för att klara de förändrade uppdragen i och med den nya socialtjänstlagen som snart är i kraft. En lagstiftning som betonar vikten av öppen verksamhet med låga trösklar in.
Lotsen, Reaktiva och öppen verksamhet på Villa Ådala är just sådana verksamheter med lång erfarenhet och ett väl fungerande arbete som redan är igång.
Argumentet som S+M-styret använder när de föreslår att ta bort all icke lagstadgad verksamhet är att nämnden måste spara pengar, men kommer dessa nedläggningar verkligen att vara en sparåtgärd på längre sikt? Att hålla verksamheterna Lotsen, Reaktiva, Områdesteamen och Villa Ådala igång kostar enligt den senaste beräkningen 14 miljoner sammanlagt för 2025. För oss är det centralt att peka på att riktigt bra alternativ för var dessa personer ska ta vägen saknas. En tydlig risk är att det ökar kostnaderna för andra insatser, inte minst tvångsåtgärder som är en tung insats mot en individ men även en belastning för samhällets resurser. När Villa Ådala försvinner är det inte osannolikt att en del av dessa i högre utsträckning blir föremål för polisiära insatser i stället.
Därtill riskerar vi att skapa ett Linköping där fler människor faller mellan stolarna, där hemlöshet och utsatthet ökar, och där vår stadskärna förlorar sin trygghet. Vi har sett vad som händer i andra städer när icke lagstadgade verksamheter försvinner och där utsatta människor inte har någonstans att gå. Sammantaget leder det till ökad synlig hemlöshet och andra sociala problem. Är detta verkligen den väg framåt vi ser för Linköping?
Vi tror att ett samhälle mäts genom hur det behandlar sina mest sårbara medborgare, och vi är fast beslutna att kämpa för att Linköping ska fortsätta vara en stad som prioriterar välfärd, gemenskap och medmänsklighet. Låt oss inte ignorera den långa traditionen av icke lagstadgad verksamhet som har varit så avgörande för Linköpings välmående. Låt oss i stället visa att Linköping är en stad som bryr sig om alla sina medborgare, inte bara de som har turen att inte behöva stöd.
I just detta står vi faktiskt enade, från vänster till höger, och är redo att göra upp med styret för att hitta andra vägar framåt för ett bättre Linköping för alla!