Föräldrarna: Vad hade hänt med vårt barn?

Att ha en nära anhörig/barn som lider av ätstörning är inget som vi som familj själva klarar att hantera på egen hand, skriver två föräldrar.

Utan Ätstörningsenheten hade vårt barn inte kommit så här långt i tillfrisknandet, menar insändarskribenterna.

Utan Ätstörningsenheten hade vårt barn inte kommit så här långt i tillfrisknandet, menar insändarskribenterna.

Foto: Åserud, Lise

Insändare2024-05-14 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på debattartikeln "Ätstörningsenheten slår larm efter varsel: "Extremt allvarligt" (10/5):

Efter att ha läst debattinlägget från personalen på Ätstörningsenheten Länsteam och från Frisk & Fri blir vi oroliga. Precis som personalen beskriver är ätstörning en allvarlig sjukdom som behöver omfattande behandlingsinsatser för att kunna tillfriskna och få ett bättre liv. Att ha en nära anhörig/barn som lider av ätstörning är inget som vi som familj själva klarar att hantera på egen hand. 

Vi har fått en ovärderlig hjälp och stöttning från Ätstörningsmottagningen BUP och Ätstörningsenheten Länsteam. Skillnaden mellan dem är att på Ätstörningsenheten Länsteam fick vårt barn, precis som de beskriver i sitt inlägg, en dagvårdsbehandling med många, många timmar per vecka tillsammans med psykologer, kuratorer, dietister, arbetsterapeuter och sjuksköterskor för att tillfriskna. Varje profession bidrog med sin del. Utan dem hade vårt barn inte kommit så här långt i tillfrisknandet, dagvård som till sist var nödvändig. Vad hade hänt annars?

Nu är det lite över ett år sedan vi hade kontakten med Ätstörningsenheten Länsteam. Vi tänker på och använder oss av strategier och förhållningssätt vi lärt oss. Personalen är jätteviktiga, både för individ och familj! Vi hoppas att dagvården får fortsätta sin verksamhet så att andra får den hjälp som vi har fått, den behövs verkligen!