Under den pågående filmfestivalen i Cannes presenteras Ruben Östlunds kommande film "The entertainment system is down". Inspelningarna startar nästa år, men Ruben gillar att spoila sina filmer för tittaren och har redan berättat vad som kommer att hända och att alla dör i slutet.
Det ska bli en film om att ha tråkigt och Östlund verkar tycka särskilt mycket om att berätta om en scen där han i realtid tänker låta publiken se ett barn som väntar på att få använda en surfplatta. Scenen ska pågå i mellan fem och tio minuter beroende på hur sadistiskt humör den hyllade regissören är under rådande intervjutillfälle. Förhoppningen är att publiken ska trötta och lämna salongen, förklarar han förtjust. Alla måste ha tråkigt.
När jag för en vecka sedan ondgjorde mig över SVT:s erbarmligt urtråkiga "Den stora älgvandringen" lät inte reaktionerna vänta på sig. Läsare bestämde sig för att jag egentligen menade något annat, som att public service borde läggas ner eller åtminstone sluta göra påkostade produktioner.
Inget kunde vara längre från sanningen. Kosta på för allt vad tygen håller så länge det blir sevärt. Allt jag vill är att public service slutar lägga resurser på att göra urtråkig tv.
Men trist har kommit att upphöjas till den grad att man inte kan tänka sig att någon på fullt allvar förespråkar så lite långrandighet som möjligt i vardagen.
Östlund säger, när han inte lägger ut texten om handlingen, att han har hittat inspiration till sin kommande film i en studie från Virginia University där deltagare fick tillbringa några minuter i ett rum, utan något annat än sina egna tankar att sysselsätta sig med. Där fanns dock en knapp som de kunde trycka på för att ge sig själva en plågsam elektrisk stöt.
Två tredjedelar av männen tryckte på knappen. En av dem gjorde det 190 gånger under de 15 minuter som han befann sig i rummet. Kvinnorna var bättre på att stå ut med sig själva – bara en fjärdedel av dem elchockade sig.
Så bedövande illa tycker vi om att umgås med oss själva. Minns detta när man vill tuta i dig att du behöver lite mindre skärmtid, när någon påstår att betande älgar är bra tv, eller när en fnittrande filmregissör tittar ner på dig från sin guldpalm för att se hur många minuter av ditt liv han kan stjäla.
Precis som i "The entertainment system is down" dör vi alla i slutet. Då blir det tråkigt så det räcker för en hel livstid och mer därtill. Du har inte tid att börja redan nu.