Idag valdes Stefan Löfven (S) till statsminister av riksdagen, dryga två veckor efter att han avsattes av densamma. Det framstår alltmer som en pyrrhusseger. Löfven bildar regering utan förutsättningar för att få igenom en budget i höst. Som läget ser ut nu kommer Sverige därför att stå inför en ny regeringskris om bara några månader, för Löfven har varit tydlig med att han kommer att avgå igen om regeringens budget inte vinner riksdagens gillande.
Under de gångna veckorna har det politiska landskapet förändrats markant och ett redan svårmanövrerat parlamentariskt läge blivit ännu värre. I sina försök att behålla makten har Socialdemokraterna sålt sin själ till både höger och vänster – bokstavligt talat.
För att säkra Centerpartiets indirekta stöd har Löfven bland annat lovat att driva på för att luckra upp strandskyddet och stärka äganderätten till skog. Hur han ska lyckas hålla det löftet är det ingen som vet. Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet gick, föga förvånande, genast ut och tog avstånd från förslagen.
Annie Lööf (C) har även krävt att Löfven reformerar Lagen om anställningsskydd om han vill fortsätta ha hennes stöd. Att Socialdemokraterna förbundit sig att driva Centerpartiets politik framstår som ett strategiskt udda val. För Centerpartiet, sitt namn och sin självbild till trots, är inget mittenparti. Tvärtom så framstår de som ganska extrema i många frågor, till exempel anställningsskydd och bostadspolitik där de vill gå längre i avregleringarna än alla andra partier. Det kan bli svårsmält för socialdemokratiska väljare där en majoritet är emot både marknadshyror och uppluckring av turordningsreglerna.
Samtidigt som Löfven vill regera med Miljöpartiet och blidka Centerpartiet är han även beroende av Vänsterpartiets stöd. För att kunna styra landet med någorlunda framgång behöver han alltså jämka tre partier med skilda värderingar i viktiga profilfrågor. Det kommer att bli svårt för honom att navigera en budget som tillfredsställer alla sidor. Risken är att Socialdemokraterna kommer att utplåna sig själva i processen.
Om ett år är det dags för val och Socialdemokraterna behöver börja fundera på en plattform. Är de höger eller vänster? Vilken vision har de för Sverige? Kommer en röst på Socialdemokraterna att vara en röst på att avverka mer skog eller inrätta fler naturreservat? På fortsatt hyresreglering eller på marknadshyror? På ökad anställningstrygghet eller flexiblare regelverk? Just nu är det svårt för väljarna att veta, och det kan straffa sig på valdagen.