Även i år noterar Almedalsveckan nytt rekord. Det blir uppemot 1 500 evenemang, anordnade av drygt 700 arrangörer. Och allt detta ska bevakas av närmare 650 ackrediterade journalister.

Traditionen bjuder att någon proffstyckare beskäftigt förklarar att Almedalsveckan är: 1) överspelad, 2) för folklig/elitistisk, 3) för pladdrig eller 4) feltajmad. Så även i år. Erik Lakomaa, som kallar sig politisk konsult, menar på Svenska Dagbladets Brännpunkt (27/6) att den som vill komma ut med ett budskap under Almedalsveckan "försvinner i mängden och bruset".

Och det är klart att Lakomaa har rätt i att konkurrensen om uppmärksamheten i Almedalen är brutal. Men det är liksom inte det som är vitsen. Poängen med Almedalsveckan är just kakofonin av åsikter, idéer, förslag, tankar och betänksamheter.

I de medeltidssmala Visbygränderna trängs och svettas politiker, PR-konsulter, generaldirektörer, företagsledare, ungdomspolitiker, idealister, organisationsföreträdare och journalister i en salig röra. Många av de ordinarie Visbyborna flyr dock fältet.

Vi kommer att få se både kloka och mindre genomtänkta utspel. Minns Gudrun Schymans sensationssökande sedelbränning eller hur Maud Olofsson något år tidigare trasslade till det för sig med uttalandet om att Hitler gjorde lite "tokiga saker".

Praktskandaler brukar heller inte saknas. Turerna kring arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins avgång förvandlade förra året Visby till en häxgryta av rykten och sladder. Nu tisslas om att Aftonbladet kan ha ännu en story i ärendet, lagom till politikerveckan.

Det må vara så att en del utspel och rubriker blir väl populistiska. Men Almedalen ger unika möjligheter för informella samtal och kontakter mellan politik och näringsliv, mellan beslutsfattare och organisationer. Förvisso finns där proffsopinionsbildarna och de slipade PR-strategerna, men även många representanter för gräsrotsorganisationer och smala intressegrupperingar.

Denna blandning, detta stök och bök gör Almedalen till en unik mötesplats. I Danmark försöker politiker få till något liknande, ett så kallat Folkemöde, på Bornholm. Även norrmännen sneglar längtande. Och de gånger europeiska politiker varit på plats har de häpnat över hur tillgängliga svenska toppolitiker är under denna sommarvecka.

I en tid när det går lättare och snabbare än någonsin att kommunicera digitalt, via sociala medier, videokonferenser, direktsänd TV och liknande är Almedalen en revansch för människors vilja att mötas, diskutera, lyssna och träta. Det är hög tid att stämpla Almedalsveckan som svenskt riksintresse.

Enligt Wikipedia är riksintresse "ett begrepp som kan avse ett område, plats eller enstaka objekt som är skyddade och anses viktiga ur en nationell synvinkel". Klart att Almedalen kvalar in.