Correns ledare skriver 8/1 om LiU:s problem med att locka utländska studenter efter att terminsavgifter för dessa infördes hösten 2011.

Medan universitetet som ledaren påpekar har en viss skyldighet att marknadsföra sig till utlandet, så är detta bara en del av lösningen på problemet. Det fortsätter att finnas mängder av studenter som trots att de vill studera på högre nivå inte har råd. I stället tvingas de in i låginkomstjobb, och därigenom försvagar både världsekonomin och vår civilisations utveckling. Jag vet att jag antagligen aldrig skulle ha haft råd att studera om det hade kostat mig lika mycket som det i dag kostar en utländsk student.

Det är lätt att säga att detta är en investering, men det är svårt att investera pengar man inte har. För en outbildad ungdom, speciellt en med en fattig barndom, finns helt enkelt inte de hundratusentals kronor som krävs för en vanlig utbildning. Enda alternativet i det fallet är att börja jobba direkt, eller att söka sig till ett land där utbildningen är gratis – som Sverige, fram till hösten 2011.

Att gå tillbaka till systemet där vi inte tar betalt för utbildningen är kortsiktigt en ekonomisk förlust, men på lång sikt är det en stor vinst. Ungdomar som kommer till Sverige för att studera har en mycket god chans att stanna kvar efter sin examen, ta jobb och bidra till samhället. Vi behöver i dag arbetare inom många sektorer där hög utbildning krävs, och vi har tusentals studenter som mer än gärna utbildar sig och tar dessa jobb.

Att slopa terminsavgifterna och välkomna dessa studenter är någonting som alla vinner på – universiteten, samhället, och förstås studenterna.