Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut hos socialtjänsten och i domstolarna gällande barnets vårdnad, boende och umgänge. Ofta används uttrycket för barnets bästa slentrianmässigt. Uttrycket är svårt att argumentera emot, men vad betyder det?

Vi i föreningen Pappa Barn anser att uttrycket barnets bästa i dag ofta används för att göra det möjligt att skilja barn från en förälder som de älskar och saknar. En förälder som oftast är fullt kompetent och kapabel att ge barnet en kärleksfull och god omvårdnad.

Från 2000-talet till 2006 var antalet vårdnadsmål i tingsrätterna relativt konstant, cirka 3 000 per år. Då var utgångspunkten gemensam vårdnad om barnet. År 2015 var antalet vårdnadsmål i tingsrätterna över 6 000, en fördubbling. Det innebär att 10 000 barn varje år är delaktiga i en uppslitande vårdnadstvist. Föreningen Pappa Barn menar att detta får ödesdigra konsekvenser alldeles i onödan.

Lagändringen från 2006 är den största enskilda orsaken till ökningen av antalet vårdnadsmål i tingsrätten. Lagen är konfliktdrivande då den säger att om det finns samarbetsproblem skall domstolen döma till ensam vårdnad. Samarbetsproblem är väldigt enkelt att iscensätta.

Det som främst socialtjänsten och domstolarna blundar för är de mer långsiktiga konsekvenserna som deras agerade får för barnet. Dessa instanser gör det enkelt för sig och tittar mest här och nu och tar beslut om kortsiktiga och enkla lösningar som inte löser föräldrarnas grundproblem. Föräldrarnas problem blir barnets. Forskningen är entydig inom området, barn psykologiska och känslomässiga utveckling skadas då en väl fundergades förälder plockas bort från barnets liv.

Problemet förvärras av en socialtjänst i kris som belystes i Corren 4/10, ”Allvarlig kritik mot socialen i Vadstena”.

Pappa Barn föreslår följande:

1. Utgångspunkten i en vårdnadstvist skall återigen vara gemensam vårdnad. Även vid barns födsel utom äktenskap. Enbart samarbetsproblem skall inte utgöra grund för enskild vårdnad.

2. Pappor och mammor skall i sitt föräldraskap behandlas likvärdigt av myndigheter. Det behövs ett genustänk i frågor som berör föräldrar och barn. Barn behöver båda sina föräldrar.

3. Den förälder som bäst kan säkerställa barnets långsiktiga kontakt med båda sina föräldrar skall ges huvudansvar för barnet. Det skall inte löna sig att bråka och sabotera barns kontakt med den andra föräldern. Samarbete skall premieras.

4. Fråga inte barnen. Det är oansvarigt att tvinga barn att välja mellan föräldrarna. Föräldrarnas separation är de vuxnas problem, inte barnens. Föräldrapåverkan av barn måste synliggöras. Det är att likställa med psykisk misshandel.

5. Socialtjänstens arbete och utredningar måste vara evidensbaserade istället för som idag baseras på förutfattade meningar och tyckande. Socialtjänsten har inte kompetens att utföra det uppdrag den ålagts. Deras utredningar, som i hög grad bildar utgångspunkt för domstolarnas bedömning, är idag undermåliga.

Anders Fors

Matts Hertsberg

Föreningen Pappa Barn