Organisationsöversyn gällande socialtjänsten i Linköping är beställd – men vad händer? Sedan jag 2017-06-02 skrev nedanstående brev till kommundirektör Paul Håkansson har jag inte fått något svar:

"Jag skriver till dig, eftersom jag vet att du har beställt en översyn av socialtjänsten i Linköping.

Jag har arbetat i socialtjänsten i Linköping i 40 år, både som socialsekreterare och gruppchef inom olika funktioner. Skall pensioneras snart.

Jag har sett en negativ utveckling till en alltmer segregerad socialtjänst i en alltmer segregerad stad.

Socialförvaltningen har länge kämpat med underbemanning och är mycket styvmoderligt behandlad. Omsorgsförvaltningen har fått huvuddelen av resurserna till frivilliga insatser och så kallade serviceinsatser. Allt enligt kommunens uppdelning.

Men huvudproblemet är hur vi behandlar medborgarna. Vilka möjligheter skapar vi för sociala förändringar? Det finns ett stort gap mellan hur vi ser på människors behov och vilka grupper som det skall satsas på. En trend som tidigare har varit på omsorgsförvaltningen är att den mest belastade tredjedelen av brukarna, skulle vi satsa så lite som möjligt på, utan de ”förändringsbara” skulle ha företräde. Men gruppen med mest omfattande problematik prioriterar sig själv och kostar stor skattesummor oavsett hur vi prioriterar. Då är det mycket bättre ur ett klientperspektiv att jobba förebyggande och positivt. Då behöver socialtjänsten vara aktiv och närvarande i de mest utsatta områdena.

Samhället är i snabb förändring. Beställar-utförarmodellen är inte tillräckligt flexibel och snabb för att svara upp till klienternas/brukarnas behov.

Det kan ta flera år innan vi på socialförvaltningen kan få rätt insatser för brukarna/klienterna.

Behoven framförs, skärskådas, omvandlas och sedan upphandlas. Kommer sedan tillbaka i en omvandlad form som kanske inte passar brukarnas behov.

Beställar-utförarmodellen har urholkat utvecklingen av det sociala arbetet för de mest utsatta. Kontrollsystem har fått utvecklas och kostar nya skattepengar.

Förändra systemet i grunden. Lokalisera socialtjänsten ute i bostadsområdena och låt oss få en socialtjänst som inte är segregerad. Jag har erfarenhet från den tiden när vi var samlokaliserade med vårdcentralerna ute i primärvårdsområden. Det finns stora vinster att göra i en sådan förändring.

Flykten från socialtjänstens myndighetsutövning måste stoppas. Socialsekreterare vill inte sitta och vara sociala administratörer, utan vara sociala förändringsarbetare. Vi arbetar med de mest utsatta barnen, vuxna med olika problem och funktionsnedsättningar. Det är vår uppgift att skydda barnen och skapa förutsättningar för ett värdigt liv.

Låt oss flytta ut från Babels torn på Barnhemsgatan och verka där medborgarna finns.

Låt medarbetare på gräsrotsnivå få ha synpunkter på hur framtidens socialtjänst skall utformas i Linköping."

Politiker och andra makthavare borde informera sig mer om vad medarbetare och brukare/medborgare har för behov. Dialogen finns inte på gräsrotsnivå och då är risken stor att problemlösningen inte kan förankras och förverkligas på ett bra sätt.

Med hopp om förändringar, som utgår ifrån medborgarna och medarbetarna.

Agneta Persson

socialsekreterare

socialtjänsten linköping