Angående "Grundskolan i Linköping måste spara nästa år", Corren 9/10.
Ibland är det svårt för politiker att tala klarspråk. Under rubriken ”Grundskolan i Linköping måste spara nästa år” försöker barn- och ungdomsnämndens ordförande Erik Östman (M) kalla de besparingarna som nu riktas mot skolan för effektiviseringar.
Men besparingar är ju precis vad det handlar om. Östmans förhoppning är att besparingarna inte kommer märkas i skolans verksamhet – men risken är stor att förhoppningarna kommer på skam. Fråga bara Lärarförbundet i Linköping, som i samband med beslutet om M-styrets budget för år 2020 lyfte att budgetens ”Kostnadsdämpningar riskerar att få långtgående negativa effekter på kompetensförsörjningen, arbetsmiljön för lärare och attraktiviteten av kommunen som arbetsgivare”.
I möten med lärare och annan skolpersonal möter jag ofta bilden att arbetsbelastningen blivit tyngre inom skolan de senaste åren. Ökade krav på individuell anpassning och större elevgrupper är två skäl.
I budgeten för år 2020 riktas en besparing mot skolorna i Linköping på 24 miljoner kronor, och det är tydligt att den signalen har gått fram till skolorna. De stora överskott som skolan redovisade i våras är ett av flera tecken på att verksamheten nu håller igen. Redan idag påverkas verksamheten när skolorna inte vågar tänka på nyanställningar, och en del tidigare tjänster tas bort. Detta sker i ett läge då elevantalen också ökar i snabb takt i grundskolan.
En bra skola kräver långsiktighet, ett faktum vi beslutsfattare allt för ofta har en förmåga att glömma. Det är glädjande att fler killar nu klarar gymnasiet, men det är ett arbete som gjorts under flera år, inte minst under tiden i grundskolan, som nu ger resultat.
Risken är att minskade resurser i skolan nu leder till sämre skolresultat på flera års sikt. I ett läge där många skolor redan nu har svårt att få ihop resurser för att erbjuda elever med särskilda behov extra stöd kan följden bli att resultatkurvorna börjar peka nedåt igen. Arbetet med minskad frånvaro, som lyfts fram som en nyckel till framgången, riskerar också hamna på undantag när skolornas ekonomi minskar.
Kommunerna går mot tuffare ekonomiska tider och det är viktigt att vända på varje krona för att se till att pengarna används rätt. Men att spara på skolan är fel väg att gå.
I Socialdemokraternas budgetförslag föreslog vi att 44 miljoner skulle skjutas till grundskolan. Det är en liten del sett till budgeten som helhet, men på den enskilda skolan kan det vara skillnaden mellan att kunna anställa en extra resurs, eller att behöva säga upp en. I en tid när skolmarscher hålls mot nedskärningar i skolan runt om i hela landet är det viktigt att vi lyssnar på den oro som finns och frågar oss om vi ska spara på det kanske viktigaste vi har – våra ungas framtid?
Elias Aguirre, kommunalråd i opposition (S), vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden