Sverige behöver inte bara en regering. Vi behöver en ny migrationspolitik, ett nytt Migrationsverk och ett nytt tänk om integration.

Kommer ni ihåg Vlora från Åtvidaberg som blev utvisad till Kosovo med sina två flickor efter att ha vistats i Sverige i 8 år?

Eller kommer ni ihåg läkaren Mohamed från Tranemo som blev utvisad för att under en månad inte tjänat stipulerade 13 000 kronor på grund av att han hade haft halsfluss?

Eller Tanya Yurchenko från Ukraina som kom till Sverige 2001 och nu arbetar som förskollärare på Brandströmska i Göteborg. När hon sökte förlängt arbetstillstånd upptäckte Migrationsverket att hon tjänat för lite under 2011.

Hon är nu utvisad hem till ingenting.

Brikenda Bejdoni har bott i Sverige i 5 år. Har två flickor i skolan. Har fast jobb inom äldrevården i Uppsala. Hon är gift med en svensk man men Migrationsverket påstår att det är ett skenäktenskap. Därför ska hon ut ur Sverige tillbaka till Kosovo.

Listan kan göras lång.

För att återvända till fallet Vlora, som jag känner väl. Hon flydde från Kosovo 2010 efter att ha blivit utsatt för fruktansvärt hedersvåld inom sin familj. Sexuella övergrepp, misshandel, dödshot. Försök att få skydd hos polisen ledde bara till att hon blev totalt utstött från sin familj. Hon sökte asyl i Sverige men fick avslag.

I sin desperation över att tvingas åka tillbaka till helvetet med sina barn, 2 och 4 år gamla, beslutade hon sig för att stanna. Genom goda vänner tog hon sig till Åtvidaberg, fick in barnen i skolan, lärde sig svenska och ordnade sin försörjning. Sedan 2015 har hon heltidsanställning på ett serviceföretag i Åtvidaberg med avtalsenlig lön. Har överhuvudtaget inte legat vårt samhälle till last. Tvärtom har hon betalat skatt enligt regelverket.

Hon utvisades i april i år. Barnen, som endast talar svenska, rycktes ur skolan mitt i terminen. Hela familjen fick lämna hela sitt sociala liv för att återvända till Kosovo. Utan jobb och utan skola. Men med en hotbild från sin gamla familj. Vlora och barnen mår för närvarande extremt psykiskt dåligt.

Inför återresan tipsades hon av tjänstemän på Migrationsverket att snarast efter återkomsten söka arbetstillstånd för att kunna återvända till sittarbete och barnen till skolan. Hon gjorde så, men nu 7 månader senare har Migrationsverket och Migrationsdomstolen meddelat avslag. Orsaken är att man funnit att arbetsgivaren under januari och februari 2018 redovisat ett underskott i sitt bolag. Man häpnar. Företaget som har 22 anställda har funnits i 7 år, har aldrig haft en betalningsanmärkning, alltid betalat löner, skatter och avgifter. Att ett företag under tillväxt inte varje månad går med vinst kan väl inte ens för en byråkrat på ett statligt verk vara en överraskning.

Dessa upprörande exempel – och det finns flera – visar att i stället för att bejaka och välkomna invandrare som anpassar sig till vårt svenska samhälle och ordnar sin egen försörjning, så letar Migrationsverket efter fel och misstag och visar därmed sin makt, nonchalans och total brist på medmänsklighet. Detta är ingenting annat än sabotage mot svensk integrationspolitik.

Carl G Nilsson

fd riksdagsledamot