Kompetensförsörjningen är en av sjukvårdens allra största utmaningar. Idag möter vi stora pensionsavgångar, i framför allt primärvården, en allt äldre befolkning och en sjukvård med ständigt ökade möjligheter att behandla fler åkommor. Efterfrågan på sjukvård växer och vi står inför en utmaning av stora mått.

Regeringen har tidigare aviserat kraftiga utökningar av läkarutbildningen, vilket är positivt men platserna täcker inte behoven. Hälften av de läkare som får läkarlegitimation och anställs i Sverige idag har sin utbildning utanför Sverige. Vi är beroende av att studenter betalar för utbildning utomlands. Det är inte en långsiktigt hållbar lösning.

Ingen utbildning kostar mer än för en läkare. Därför är det lockande att spara på platserna. Det är en snålhet som kostar. I takt med att länder som Ungern och Rumänien får en högre levnadsstandard kommer det bli dyrare och därmed mindre attraktivt för svenska studenter att utbilda sig där. De kommer oavsett vara för få för att lösa problemet. Vi behöver dessutom fundera över om svenska läkare ska vara de mest lämpade eller de som hade möjlighet att betala för att utbilda sig utomlands

Ska alla Sveriges regioner kunna bemanna sina vårdcentraler med läkare så krävs inte bara att det utbildas fler underläkare, utan även fler specialister i allmänmedicin. Här har Region Östergötland kommit en bit på vägen, genom att utöka antalet ST-platser i just allmänmedicin.

Samtidigt som Läkarförbundet förespråkar krafttag finns röster som motarbetar vidare utvidgningar för att det urholkar kvaliteten på utbildningen. När man ser till alternativet och vad som kan göras för att möta det, så är det ett ihåligt argument. Det går inte att bedriva verksamhet utan personal.

Röster har höjts för att effektivisera vården. Att arbeta systematiskt med att rätt yrkesgrupp ansvarar för rätt uppgifter är en del av lösningen, men ytterligare effektiviseringar har sina naturliga begränsningar. Patienter måste undersökas och läkaren göra viss dokumentation. Vi kan inte organisera bort läkarbristen.

Utan nationell styrning väntar en växande ojämlikhet mellan våra landsdelar. Utan förändringar kommer vi se en värld där landsändar kommer få längre och längre till en vårdcentral. Socialstyrelsen varnar redan idag för att vi inte erbjuds vård på lika villkor i hela landet.

Flera regeringar har underlåtit att ta sig an problemet. Regeringen ger inte tillräckligt med förutsättningar för att utbilda tillräckligt många underläkare eller specialister. Vi uppmanar regeringen att ta sig an problemet och se till att Sverige har en god kompetensförsörjning gällande utbildade läkare.

Anders Monemar (C)

hälso- och sjukvårdsnämnden

Kaisa Karro (S)

regionråd, ordförande i utskottet för personal och kompetensförsörjning