I en debattartikel den 16/10 argumenterade vi för att det nya politiska landskapet inte nödvändigtvis behöver ses som ett parlamentariskt och demokratiskt problem utan snarare en unik historisk möjlighet att förstärka demokratin och göra upp med de politiska ytterligheterna och bereda vägen för den politiska mittfåra väljarna i septembervalet tydligt pekat ut.

Vi uppmanade de politiskt ansvariga att nu först och främst se till landets bästa och anpassa sig till den verklighet valet har gett oss genom att inse och acceptera väljarnas budskap om att de vill ha en politik som finns i den traditionella politiska skalans mittfält.

Bland de reaktioner vi fått på detta är frågan om hur det i så fall skulle kunna gå till. Vårt svar är lika enkelt som självklart. Talmannen bör ge Annie Lööf sonderingsuppdraget att bilda en mittenregering. I det arbetet kan olika alternativ övervägas.

Vårt förslag bygger bland annat på ett uttalande av Anders Ygeman i Aktuellt i början av oktober där han utlovade betydande eftergifter till mittenpartierna om dessa var beredda att ingå i en blocköverskridande

regering tillsammans med Socialdemokraterna. Med tanke på den tid som förflutit sedan dess är naturligtvis frågan om Socialdemokraterna i realiteten är beredda att leva upp till detta.

Är man i det läge vi nu befinner oss beredda att för landets bästa ingå i en regering utan att få statsministerposten? Är man beredda att låta Sverige få sin första kvinnliga statsminister? Är man i det nuvarande parlamentariska läget beredda att ge upp kravet på att det största politiska partiet i en regeringssamverkan till varje pris skall ha statsministerposten? Kan man tänka sig att gå med på reformer som kräver betydande kompromisser med tidigare ståndpunkter? Den enda som i så fall kan svara på det Stefan Löfven. Ge honom chansen till ett uppriktigt svar.

Samarbetet i det politiska mittfältet har varit en framgångsfaktor i svensk politik. I nuvarande parlamentariska läge bör det provas igen.

Masood Khatibi (C)

Roland Larsson (C)