Diskussionen kring den svenska migrationspolitiken har fått en abrupt förändring, efter att under ett par år ha varit en abstrakt debatt där huvudfokus legat på bör och inte mycket på vad som är.

På bara ett par månader har partier ifrån höger till vänster bytt fot. Denna snabba och för vissa smärtsamma förändring manifesterades för några dagar sen när Åsa Romson med gråten i halsen skulle presentera regeringens extrema vändning. Förändring har välkomnats och hyllats av Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson och kollegor. Åkesson verkar se detta som ett kvitto på att partiet slutligen kommer att vinna i migrationsfrågan utan att man behövt kompromissa med sin politik.

Och visst stämmer det på ytan att mycket av de utspel och migrationsöverenskommelser som gjorts av regering och opposition under de senaste månaderna låter kusligt likt det som i media och politikers mun tidigare utdömts som rasistiskt eller inhumant.

Förändringen beror på att debatten sedan ett par månader tillbaka har haft huvudfokus på vad som är och mindre på hur det bör vara.

Enligt 1700-talsfilosofen David Hume måste man göra en åtskillnad på empiriska fakta (är) och värderingar (bör). Hume menar att man inte kan härleda ett böra ur ett är. I kontext till migrationspolitiken skulle man kunna förklara att förändringen ifrån regeringen och oppositionen bygger på att man gjort en åtskillnad mellan empiriska fakta (hur läget är) och värderingar (hur man tycker läget borde vara).

De empiriska fakta som regeringen och oppositionspartierna säger sig ta hänsyn till i sitt rättfärdigande av de snabba sidbyten man gjort är att ”det råder systemkollaps, vårt samhällsystem är utarmat, vi som ett litet land har gjort vad vi kan och nu har gränsen nåtts.” Det finns debattörer, höger som vänster, som bestrider delar av detta resonemang.

Istället för att argumentera för att det råder systemkollaps argumenterar man för att det sker en evolution av de svenska samhällssystemen.

Mot detta har det sagts att dessa debattörer inte gör en åtskillnad mellan deras värderingar (böra) och de empiriska fakta (är) som råder. Motargumentet kan ha en viss bäring, men att inte se var skon klämmer när Sverige är ett av västvärldens sämsta länder på att integrera nyanlända in i arbete, får en att förundras över vem som lutar sig på empirisk fakta och vem som lutar sig på värderingar.

För Åkesson och SD är frågan om vad som ska råda mellan värderingar och empiriska fakta klar, och det är värderingar. Fast detta är inte självklart när man hör Åkesson och hans partikollegor tala. Argumenten som man torgför säger man sig bygga på empirisk fakta: kaos och utarmning råder.

Men den som är bekant med SD bortom de nya kläderna vet att rörelsen sedan dess grundande alltid tyckt att kaos och utarmning varit det normala i det svenska samhället. Detta är SD:s taktikbok, även om det svenska mottagandet ligger på 25 000 eller 180 000 flyktingar.

Telason Getachew

liberal debattör och nyhetschef för Frihetssmedjan