Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en viktig frihetsreform för grupper i samhället som historiskt försummats. De senaste årens omtolkning och åtstramning av lagen från statens sida med ökat ansvar på kommuner har resulterat i en mängd problem. Men ytterligare nedskärning av LSS slår inte mot bidragsfuskare eller myglare. Istället är det just de som lagen ska värna som hamnar i kläm. LSS får aldrig reduceras till ett maktmedel för dolda politiska agendor, utan ska även fortsatt vara en frihets- och självbestämmandelag.

Bengt Westerberg presenterade under sin tid som socialminister i regeringen Bildt en proposition som sedermera resulterade i Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Efter lagens införande 1 januari 1994 inleddes en lång process för att förbättra situationen för Sveriges olika grupper med i vuxen ålder förvärvad hjärnskada eller andra, i realiteten rehabiliterbara, funktionsvariationer. Tidigare hade dessa förpassats till för ändamålet dåligt anpassad långtidsvård eller medicinska behandlingar utan grund i forskning.

Statligt assistansstöd i enlighet med LSS attackeras nu från vänster- och högerflank. Det handlar å ena sidan om att förbjuda vinstuttag vid privata vårdtjänster och därigenom minska individers valfrihet i välfärden. Det handlar å andra sidan om att med ursäkten att komma åt bidragsfuskare skära ner på stödet överlag, för att kunna minska statens behov av skatteintäkter. Detta är dolda agendor som slår mot de grupper med minst chans till självbestämmande och som redan är marginaliserade i samhället. Frågan om rätt till bland annat personlig assistans får aldrig reduceras till ett slagträ för politiker. Det är en kränkning gentemot de som lagen berör.

I sin fungerande form ger LSS tillbaka till samhället i form av arbetstillfällen och allmänhetens välmående. Dessutom returneras stora delar av kostnaderna för personliga assistenters lön tillbaka till staten i form av arbetsgivaravgifter och skatter. Att erbjuda individuellt stöd åt personer som till exempel drabbats av stroke eller har autism kan innebära att dessa individer fungerar som bidragande delar i vårt samhälle. I klartext ger det människor möjlighet att jobba som annars inte klarat av det. Att se värdet av detta är att stå över politisk populism och istället inta en sann liberal hållning.

I ett jämlikt samhälle ska alla ha chans att i största möjliga mån arbeta och uppfylla sina ambitioner. LSS existens är i sig en nödvändighet och bör vara en självklarhet, men dess form bör ses över. Bidragsfusk och oskäligt vinstuttag är symtom på bristande juridisk och politisk klarhet samt översyn av lagens tillämpan. Lösningen får aldrig vara att inskränka på människors rätt att välja stöd som i sin tur leder till möjlighet till det självförverkligande som kommer av personlig frihet. LSS behöver moderniseras, men Bengt Westerbergs liberala intentioner från år 1994 är högst aktuella och får inte gå förlorade. De senaste årens stärkta position för samhällets marginaliserade grupper får inte gå förlorade.

Malin Niemi

ordförande Liberala ungdomsförbundet Östergötland