Varje stats mest centrala uppgift är att skydda sina medborgare från övergrepp och kränkningar. Staten har ansvar för att skydda sina medborgare från såväl främmande makter som från andra människor i svenska samhället. Det är för det förstnämnda som Försvarsmakten finns. I dagsläget skulle Försvarsmakten dock inte klara av att med militära medel hävda Sveriges suveränitet om det blev nödvändigt.

Enligt överbefälhavare Sverker Göransson har Försvarsmakten inte kapacitet att försvara hela Sverige. Endast ett begränsat geografiskt område, motsvarande exempelvis Stockholm, skulle kunna försvaras i upp till en veckas tid efter omställningarna i Försvarsmakten som ska vara klara 2019 (SvD 30/12 2012). Försvarsmaktens kapacitet i dagsläget är troligen sämre ändå.

Den militära kapaciteten har minskat successivt under lång tid. När kalla kriget tog slut och hotbilden mot Sverige reducerades så fanns inte längre någon anledning att behålla ett omfattande invasionsförsvar. De senaste åren har hotbilden dock åter börjat utvecklas i fel riktning, men nedrustningen av det svenska försvaret har fortsatt.

När Alliansen tog makten 2006 och Moderaterna tog över försvarsdepartementet var vi många som trodde och hoppades på ett slut på nedrustning och nedskärningar. Så har emellertid inte skett. Nedrustningspolitiken har fortsatt. Sveriges budget för försvar och samhällets krisberedskap har minskat med ungefär fem procent sedan 2006. Under samma period har Ryssland utvecklats i auktoritär riktning och börjat driva en mer expansionistisk utrikespolitik, samt ökat sina militära utgifter kraftfullt. Ingenting indikerar i dagsläget att utvecklingen i Putins Ryssland kommer att vända.

Vi vet givetvis att det inte kan bli krig i Sveriges närområde inom någon överskådlig framtid. Det finns emellertid två skäl att förhålla sig ödmjuk inför den vetskapen. Det första skälet är lärdomar av historien. Precis som vi idag vet att det inte kan bli krig i Europa visste Neville Chamberlain det efter Münchenöverenskommelsen 1938. Ett år senare utbröt andra världskriget. Det andra skälet är att det tar tid att bygga upp militär förmåga. I dagsläget förekommer måhända inga direkta hot mot Sverige i termer av hotfulla avsikter från främmande makter, men på lång sikt är det militär förmåga snarare än avsikter som är viktiga. En avsikt kan ändras från en dag till en annan.

Det är hög tid att Sverige uppmärksammar de förändringar som sker i vår omvärld och anpassar försvarspolitiken därefter. Nedrustningspolitiken måste upphöra. Sveriges försvar borde rustas upp, Försvarsmakten måste ha kapacitet att försvara hela landet. Ett försvar som inte klarar sin primära uppgift – att försvara Sverige och den svenska demokratin – fyller ingen funktion. Ett sådant försvar kan vi lika gärna lägga ned.