Sverige har äntligen fått en ny regering. Av de eftergifter som Socialdemokraterna gjort, är det bara en som är beklaglig, för att inte säga tragisk. Beslutet att bygga en höghastighetsjärnväg är olyckligt, inte minst för miljön.

En i stort sett enig forskarkår säger att miljönyttan med en höghastighetsjärnväg är obefintlig eller mycket begränsad. Man är också enig om att den aldrig kommer att bli lönsam, Anders Borg sade att den blir ”robust olönsam” och Konjunkturinstitutet har räknat ut att en biljett Stockholm–Malmö måste subventioners med 800 kronor för att priset skall bli rimligt.

Jorden står inför en miljökatastrof. FN.s klimatpanel har sagt att alla till buds stående medel måste användas för att rädda planeten. Järnvägen har en viktig roll i detta av främst två skäl, dels går det åt endast en tiondel av energin med järnhjul jämfört med gummihjul och huvuddelen av järnvägen är elektrifierad. Framställer man elen med förnyelsebar energi eller kärnkraft slipper man fossila bränslen. FN:s klimatpanel menar faktiskt att kärnkraft måste finnas med för att lösa klimatkrisen.

Tomas Eneroth, Sveriges infrastrukturminister, erkände i Rapport den 24 januari, att en satsning på höghastighetståg kommer att kräva stora resurser (skattepengar) under lång tid. Då är det väsentligt att man satsar på rätt system. Ingen statlig offentlig utredning, SOU, är gjord som visar att det är höghastighetståg vi skall satsa på. Den kommer inte att bli färdig förrän om 20–25 år. Under den tiden kommer inga nödvändiga investeringar, till exempel att åtgärda de tusentals obevakade järnvägskorsningar som finns.

Beslutet om att (kanske) bygga en höghastighetsjärnväg är ett utmärkt exempel på sämsta sortens politik. Det är två små partier som driver på, partier som påstår att man värnar om miljön och klimatet. Övriga partier är tveksamma eller negativa, men Centern och Miljöpartiet ställer ultimatum för att vara med och ge en regering med tillräckligt stöd. C och MP vill i själva verket bygga en modern pyramid.

Arbetsgruppen för Moderna Transporter, Ag MT menar att vi nu skall satsa alla resurser på att återuppbygga den järnväg som sedan 60-talet varit i ett konstant tillstånd av nedläggning och förfall. Regeringen satsar 10 miljarder per år på underhåll av järnvägen. Trafikverket menar att det behövs 13 miljarder för att hålla jämna steg med förfallet.

När vi återuppbyggt det vi har, skall vi bygga bort alla flaskhalsar som till exempel mellan Linköping och Norrköping. Därefter kan vi kanske diskutera höghastighetståg. Vi skriver kanske, eftersom det inte det inte finns någon utredning.

Ag MT krävde i nov 2014 att dåvarande infrastrukturministern Anna Johansson skulle tillsätta en infrastrukturkommission för att utreda hur Sveriges infrastruktur skall se ut om 50–100 år. Lång tidshorisont, men det krävs. Vi fick ett artigt svar där ministern förklarade att departementet hade tillräckliga kunskaper, varför en kommission inte behövdes. Vi konstaterar att politikerna inte lärt sig något på fem år.

Lars-Erik Borg

Arbetsgruppen för Moderna Transporter