Istället för en genomarbetad budgetproposition styrs Sveriges statsfinanser nu av en otydlig och hastigt hopskriven reservation med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar.

Över 100 dagar har gått sedan de borgerliga partierna och SD avsatte den S-ledda regeringen utan att ha någon plan för en ny regering. För att underlätta regeringsbildningen la övergångsregeringen fram en avskalad övergångsbudget, i enlighet med de principer som partierna var överens om. Syftet var att underlätta för en kommande regering – oavsett politisk sammansättning – att sätta sin prägel på finanspolitiken.

Tyvärr valde Moderaterna och Kristdemokraterna att driva igenom en egen budget med aktivt stöd av Sverigedemokraterna. Vi är nu i det läget som vi socialdemokrater har varnat för länge, där SD har fått ett avgörande inflytande över svensk politik. Istället för en genomarbetad budgetproposition styrs statens finanser nu av en otydlig och hastigt hopskriven reservation, med skattesänkningar för mångmiljardbelopp och oklara nedskärningar.

Några av satsningarna i M-KD-budgeten råder det stor enighet om mellan alla riksdagspartier, som ökade resurser till polis och försvar. Samtidigt finns det många förändringar i M-KD-budgeten som vi socialdemokrater inte håller med om. Vi vänder oss mot kraftiga nedskärningar på insatser för att fler ska komma i jobb eller skaffa sig de kunskaper som krävs för ett jobb men också nedskärningar på bostadsbyggande, klimatinvesteringar och utbildning.

Inte minst gör M och KD stora skattesänkningar på ungefär 15 miljarder kronor. Samtidigt slopas skattereduktion för medlemsavgift i fackförbund. Enligt en analys som Moderaterna själva har låtit göra minskar skatten mest för dem som tjänar bäst. Den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna får 4 700 kronor mer på kontot nästa år, medan den tiondel som tjänar minst får nöja sig med 200 kronor.

Det är en helt annan politik än den vi socialdemokrater gick till val på. Vi vill bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige, där investeringar i välfärd och trygghet går före skattesänkningar för den som tjänar mest.