Våra sinnen är många gånger fantastiska. Det visuella (synen) är det sinne med vilket vi tar in klart flest intryck från vår omgivning. Det utgör så mycket som 70–80 procent av alla sinnesintryck.

Att ha en grav synnedsättning eller blindhet innebär därför många gånger mycket stora svårigheter att orientera sig i sin omgivning, särskilt i okända miljöer. Då är en ledsagare helt nödvändig för att ta sig fram.

En ledsagare kan kort sagt sägas vara personens ögon. Hen hjälper till att ta sig från punkt A till punkt B på ett tryggt och säkert sätt eller tolkar visuella intryck som annars går förlorade.

I LSS-utredningen (SOU 2018:88) som överlämnades till övergångsregeringen den 10 januari föreslås nu att ledsagarservice ska försvinna som ett särskilt utpekat stöd. Insatsen föreslås istället ingå i det nya begreppet ”personlig service och boendestöd”. Det ger en minskad synlighet för behovet av just ledsagning och riskerar att fler kommuner säger nej till ansökningar gällande just ledsagarservice och att ännu färre individer därmed får ledsagarservice enligt LSS.

Antalet personer som fått ledsagarservice genom LSS, vilket bara utgör nio porcent av det totala antalet insatser genom lagen, har redan nu minskat kraftigt de senaste tio åren. Så många som 40 procent har under de senaste åren förlorat sin ledsagning genom LSS. Orsaken till detta är en allt snävare tolkning av lagen från landets domstolar, där enbart en grav synnedsättning inte har ansetts som en tillräckligt omfattande funktionsnedsättning för att omfattas av lagen, vilket har öppnat upp för kommunerna att avslå ansökningarna.

Med anledning av detta ville Synskadades riksförbund se en utveckling och tydliggörande av lagens tre personkretsar i det nya förslaget, för att på så vis minska problematiken i att inte få det stöd som behovet säger finns. Detta har dessvärre dock helt missats i den nya utredningen, som snarare gått åt andra hållet och givetvis är mycket oroande.

Johan Pettersson

ombudsman Synskadades riksförbund Östergötland